Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vårvintern 1655 sammanträdde i Stockholm, gåfvo sitt
samtycke till dessa planer, och följande sommar var rikets hela
krigsstyrka i full marsch till de fjerran nejderna. En
afdel-ning af den finska hären hade redan på våren anländt till
Liffland, der den gamle krigsmarskalken Gustaf Karlsson Horn,
dessa trakters generalguvernör, emottog öfverbefälet. Om
sommaren åter förde Arvid Wittenberg ifrån Pommern 17,000 man
svenskar och tyskar emot Posen, och något senare följde
konungen sjelf med 15,000 man samma väg. Återstoden af
finska armén fördes af Henrik Henriksson Horn till Pommern,
derifrån han tågade till polska Preussen och på vägen slogen
afdelning af det fiendtliga rytteriet. Sålunda hade svärdsleken
åter börjat; men huru långt den skulle komma att utbreda
sig, derom hade man ännu ingen aning. Från Finland voro
nästan samtliga landets stridskrafter bortförda till främmande
nejder och landet sjelft lemnadt alldeles blottadt på försvar.
Likväl var faran för ett krig äfven från Rysslands sida dag
från dag allt större och från finsk synpunkt betraktadt var
sålunda hela det emot Polen började kriget ej blott ett onödigt,
utan ett högst betänkligt företag. Rätteligen var det också i
sjelfvä verket redan förspelet till det sorgespel, hvars
beklagliga fortsättning och utgång visade sig ett halft sekel senare.
Genom sina segertåg i Polen skulle Sverige icke blott
fullständigt förderfva detta rike till ett byte för Ryssland, utan
äfven sjelf slutligen förlora sitt välde i Finland. Karl X:s
krig i Polen är derför, såsom ett förebud och prejudikat
betraktadt, vida olyckligare, än det i anseende till sina direkta
följder för tillfället ens var det.
Men äfven ur en annan synpunkt hade Finland anledning
att beklaga sig öfver det utbrutna kriget. Yid 1655 års
riksdag hade konungen verkligen väckt fråga om förläningarnas
och de bortgifna kronogodsens reduktion, och adeln hade
varit tvungen att i detta hänseende göra stora eftergifter.
För det första bestämdes, att alla kungsgårdar och alla
lägenheter, som varit anslagna till bergverkens, härens eller flottans
underhåll, voro oundgängligen nödvändiga för kronan och för
den skull borde anses såsom “omistande orter“. Om någon
genom ett skenköp eller oriktig framställning om egna eller
förfädrens förtjenster hade kommit i besittning af kronans
egendomar, skulle han genast förlora dem. Äfven af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
