Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoptals ifrån Karl. Då återkom Johan Kasimir till sitt rike
och kallade tatarerna till hjelp. Karl ilade väl ifrån Preussen
emot söder, slog med sitt svenska och finska rytteri en
öfver-lägscn fiendtlig styrka vid Golombo (vid Weichsel) och
framträngde ända till Galicien. Men härifrån nödgades han åter
draga sig tillbaka och var nära att blifva innestängd i hörnet
emellan Weichsel och San, derifrån han endast genom sin
undransvärda djerfhet räddade sin lilla’här tillbaka till Warschau.
Under tiden hade en mindre afdelning svenskar och finnar satt
sig i marsch till konungens undsättning, men blef fullständigt
skingrad vid Warka. Från Warschau tågade Karl till nedra
Weichsel. Men Arvid Wittenberg, som qvarlemnades till
VVarschaus försvar, nödgades efter tre månaders manlig strid
uppgifva staden (den 21 Juni) och dog kort derpå i
fångenskap i Zamosc. Konungen, som nu hade tvungit Brandenburg
till fastare förbund, kom alltför sent till Warschaus
undsättning, men skyndade i förening med kurfursten emot den
utanför. Warschau församlade fiendtliga hären och vann efter tre
dagars strid en lysande seger. Men polackarne, ehuru
öfver-vunne, läto dock icke beveka sig’ till fred och för Karl förflöt
ännu ett år i dessa-trakter under beständiga strider. Bland
dessa vilja vi nämna en, som förtjenar bevaras i finnarnes
hogkomst. Fästningen Tykoczin vid Narovafloden var anförtrodd åt
500 finska dragoner under öfverste Kosens befäl. Hela lithauiska
armén begynte belägra denna fästning, och då finnarne ej längre
kunde uppehålla’ fienderna, sprängde de fästningen och sig sjelfva
i luften, jämte en stor del af de stormande, den 17 Januari
1657. Följande vår gjorde Karl ett tredje tåg till södra Polen,
der han förenade sig med Transsilvaniens furste, Georg Rakoczy.
Men detta förbund medförde ej någon afgörande vändning i
kriget. Under tiden hade Ryssland erbjudit polackarne
vapenstillestånd och i dess ställe låtit sina krigshärar infalla i
Liff-land, Ingermanland och Finland. Ryssarnes hufvudanfall stäldes
emot Riga, och Karl hade redan en gång för afsigt att sjelf
begifva sig dit för att möta dem, ehuru det sedan ej blef
utaf. Men Finland lemnade han helt och hållet att försvara
sig sjelf på bästa sätt. Vi skola emellertid egna en stunds
uppmärksamhet åt förhållandena derborta.
Det var ej svårt att på förband antaga, att rikets östra
granne förr eller senare skulle försöka att bryta de hårda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
