Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilkor, som vid fredsslutet i Stolbo va hade blifvit honom
förelagda, och den nuvarande czareu Alexei Michailovitseh (från
år 1645) hade redan tidigt visat, livad han hade i sinnet,
genom att till sin titel tillägga orden: “fädrens och förfädrens
efterträdare. “ Det var äfven ganska naturligt, att det stora
ryska riket ville komma i besittning af en hafskust, för att
erhålla en direktare handelsväg till utlandet, än genom Arkangel.
Dessutom upphäfde äfven innevåname i Ingermanland och
Kexholms län bittra nödrop öfver religionsförtrycket, och det
ryska folket brann af begär att komma till deras hjelp. Den
svenska regeringen trodde dock allt fortfarande, hvad den äfven
gerna önskade, nämligen att ryssarna icke skulle våga bryta
freden, och ehuru fredsunderhandlingarnas gång allt tydligare
förebådade kriget, - förblefvo dock försvarsåtgärderna på den
finska sidan på högst dålig fot. Gustaf Evertsson Horn, som
år 1654 blifvit generalguvernör öfver Ingermanland och
Kexholms län, tillkännagaf för vederbörande såväl farans annalkande,
som landets och fästningarnas förfallna tillstånd; men regeringen
i Stockholm svarade, att den ej trodde att kriget skulle
utbryta, och skickade åt honom endast ett obetydligt förråd
ammunition. Om våren 1656 blef det dock klart, att ett krig
var oundvikligt, och fältmarskalken Gustaf Adolf LeijonJmfvud,
grefve till Easeborg, erhöll ledningen af Finlands försvar. Men
innan denne ens hann fram till ort och ställe, var ryssarnes
anfall redan i full fart.
De första dagame i Juni ryckte fienden på ömse sidor
om Ladoga öfver gränsen. I söder visade sig en flotta af
några hundra ryska lodjor utanför Xöteborg, hvars belägring
nu började, i det samtidigt omkring tusen man begåfvo sig
till Nyenskans och under natten brände och plundrade den
lilla staden. En mindre här ankom till Suvanto och uppslog
der sitt läger. På norra kusten af Ladoga hade samtidigt
en annan afdelning, för det mesta bestående af rytteri,
framryckt till de östra trakterna af Kexholms län och i Sordovala
bémägtigat sig flere med säd lastade fartyg. Öfverallt hade
den grekiska befolkningen emottagit ryssarne som sina räddare
och gifvit dem bistånd af alla slag, mot att de i dess ställe
fingo skydd till lif och egendom. Deremot hemföllo de lutherska
invånarne åt fångenskap och död, om de ej ville öfvergifva sin
religion. Adelsgårdame och de lutherska kyrkorna brändes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
