Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taipale köping, och finnarne nödgades göra halt vid Rantus
kyrka. Här anföllos de af ryssarne den 14 Jidi, hvilka dock
efter fyra timmars strid kastades tillbaka. De finska bönderna
hade slagits som gamla krigsbussar; bland de stupade nämnes
fanbäraren Bartholdus Simonis, en af de ynglingar, hvilka hade
utbytt boken mot svärdet. Men denna seger medförde ej någon
direkt fördel, ty Burmeisters skara var alltför svag, för att
kunna tränga längre fram. Äfven på andra orter längs gränsen
flammade krigslågan. Staden Brahe i öfre Karelen uppbrändes.
En fiendtlig afdelning tågade till Savolaks, härjade ohyggligt i
Kerimäki och Sääminge, brände staden Nyslott och inneslöt
sjelfva fästningen. -En annan afdelning inföll likaså i Ivajana
län. Men i hvardera landskapet jagade, befolkningen sjelf
fienderna åter öfver gränsen. Savolaksarne intogo genom en
oförmodad stormlöpning det ryska lägret, befriade sina fångne
landsmän och förskingrade belägringshären. Kajanaboerne åter
slogo fienden i trenne drabbningar och eröfrade två fanor,
hvilka de genom utskickade två år senare såsom segertecken
läto nedlägga inför konungen, som då uppehöll sig i Göteborg.
Innevånarnes egen manhaftighet hade sålunda skyddat landets
egentliga orarådef; men Ingermanland och Kexholms län voro i
fiendernas våld och dessa lands begge fästningar belägrades af
de fiendtliga härarne. .
Småningom begynte dock försvarsanstalterna försättas i
bättre skick. Rådet i Stockholm hade befalt landshöfdingarne
att hålla länsmöten med ständerna, dervid de skulle framställa
regeringens stora trångmål, som ej medgaf någon hjelpsändning
från Sverige, och sålunda öfverenskomma med befolkningen om
ny utskrifning af soldater samt andra uppoffringar till
fäderneslandets försvar. Denna uppmaning följdes öfverallt med
beredvillighet. Sålunda erbjödo t. ex. ombuden från Tavastland och
Nyland, hvilka sammanträdde i Helsingfors, frivilligt hvarje
åttonde man, ehuru regeringen föreslagit endast hvar tionde.
Samtidigt kom från konungen befallning, att skatteinkomsterna
från Finland skulle användas till landets eget försvar. I slutet
af Juli ankom slutligen Leijonhufvud från Riga till Viborg,
förande med sig Erik Kruses regemente Åbo läns rytteri.
Äfven en mindre, ganska klent utrustad flotta afsändes under
Wrangels befäl från Stockholm till Neva-trakten. Sedan dessa
åtgärder blifvit vidtagna, beslöt man att skynda till Kexholms
pjg jf fzecl foy iyjjCrOSQf (R)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
