Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välde och en annan tro gjort dem främmande för sina
stam-förvandter.
Sålunda var nu åtminstone den största faran öfverstånden,
och Finland kunde prisa sin lycka, att hafva undsluppit för
så billigt pris. Orsaken härtill var den, att czarens
hufvud-styrka, 100,000 man, hade vändt sig emot Liflland och
Dvina-trakterna, hvarest Riga under några veckor utan framgång
belägrades, men Dorpat deremot intogs. Om denna storm hade
trätfat Finland i dess helt och hållet utblottade tillstånd, skulle
troligen förstörelsen utbredt sig öfver hela landet. Likväl
kunde man ej veta, hvilket ögonblick ett nytt anfall förestod,
och Horns hela styrka utgjordes af endast 4,000 man. hvaraf
han dessutom på konungens befallning nödgades skicka ett
betydligt antal till Liffland, der Magnus de la Gardie förde
befälet. I Augusti 1657 gjorde ryssarne ett nytt anfall emot
Kexholm, men fördrefvos åter, då Horn anryckte till stadens
undsättning. Midt under dessa blodiga lekar infann sig en
annan fiende, pesten, som från Polens slagfält begynte utbreda
sig äfven till Finlands bygder, försvagande dess redan eljest
nog ringa forsvarskräfter. Då fick Horn befallning att sända
800 man nyss utskrifne finska rekryter till Riga. Horn vägrade,
i det han sökte visa omöjligheten häraf. Konungen förnyade
sin befallning i stränga ordalag. Horn hörsammade likväl icke.
“Jag kan ej annat ,tro,“ skref denne, “än att man ingifvit
Eders Majestät, att Finland skulle hafva öfverflöd på folk, en
sak hvilken jag skulle af hjertat önska; dock är min fasta
tro, att Eders Kongi. Majestäts nådiga vilja icke är att förlåta
Finland och Yiborg, såsom en konsiderabel ort.“ Konungen
synes funnit dessa skäl bindande, men befalte nu, att man
från Finland skulle sammanskrapa så mycket folk som möjligt,
vore det också minderåriga ynglingar, och skicka till honom. —
De finska soldaterna voro på denna tid verldens ryktbaraste
krigare, men så drog man äfven försorg derom, att lärospånen
fingo göras i tidiga år. .
Bland detta års anmärkningsvärdaste-företeelser voro de
s. k. lanäshapsmöten, hvilka .i stället för riksdag höllos öfver
hela riket, nämligen 7 i Sverige med Österbotten och 3 i
Finland. För krigets fortsättande behöfde man en ny bevillning
af skatter och krigsfolk, och då konungen ej sjelf kunde
infinna sig, befullmägtigade han några af riksråden för de skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
