Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bohuslän och Trondhjems amt med Finnmarken. Detta var
den vigtigaste eröfring, Sverige någonsin gjort; ty den svenska
nationaliteten erhöll genom dessa områden en ansenlig tillökning.
Snart ångrade likväl Karl, att han ej med ens införlifvat
hela Danmark med sitt rike. Han hade för närvarande
förklarade fiender i Ryssland, Polen, Österrike och Brandenburg,
och som bäst begynte Holland sända sina flottor till Östersjön
för att strida emot Sverige. Under sådana omständigheter
var Danmark en opålitlig vän och borde derför helt och hållet
förödmjukas. Karl hadc redan begifvit sig till Pommern, för
att vända sig emot Brandenburg, då han plötsligt inskeppade
sin krigshär och .landsteg på Seeland i Augusti 1658. Men
Köpenhamns befolkning rustade sig till ett tappert motstånd
och den holländska flottan ankom till dess undsättning. Från
alla håll hopade sig åskmolnen. I Trondhjem och på
Bornholm afkastade befolkningen det svenska oket, Brandenburgs,
Österrikes och äfven Polens härar nalkades genom Jutland;
de sluppo öfver sundet till Fyen och slogo i slaget vid
Nyborg, November 1659, en afdelning af den svenska hären.
Anfallen mot Köpenhamn hade misslyckats, i Pommern och
Preussen hade segern vändt sig till fiendernas sida; hela
verl-den tycktes förena sig mot den svenska konungens omåttliga
ärelystnad. Karl hade sammankallat ständerna till Göteborg
och begaf sig sjelf dit i slutet af år 1659. Der insjuknade
han plötsligt och dog dm 13 Februari 1660 vid endast 37
års ålder, lemnande sitt rike i en ganska farlig belägenhet.
Hans son, Karl XI, var endast fyra år gannnal, och sålunda
tillsattes nu ånyo en förmyndareregering, i spetsen för hvilken
stod Karl Gustafs enka, den holsteinska prinsessan Hedvig
Eleonora, samt rikets fem högste embetsmän. Den nya
regeringens första uppdrag var att på alla håll göra ett slut på
krigsbullret. År 1660 ingicks i Oliva fred med Polen,
Österrike och Brandenburg, samt i Köpenhamn med Danmark.
Polen återfick allt, som blifvit eröfradt, och dess konung
af-stod från sina anspråk på svenska kronan. Äfven Danmark
återfick Bornholm och Trondhjems amt med Finnmarken; men
alla öfriga från Danmark eröfrade områden förblefvo under
Sverige. Att året derpå freden med Ryssland bekräftades, är
i det föregående omtaladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
