Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 5. En blick på det finska samhället vid midten af 17:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. En blick på det finska samliUllet vid midtcn af 17:de seklet.
Yi hafva i det föregående sett, huru Sveriges magt
uppstått och hvilken andel finska folket haft uti grundläggandet
af denna magt. Men dessa händelsers inverkan på Finlands
nationella ställning i bredd med Sverige är en fråga, som ännu
från skilda håll och under skilda förhållanden tarfvar närmare
belysas. Det kan ej nekas, att redan Gustaf Adolfs
regeringstid starkare tillknöt föreningsbandet emellan Sverige och
Finland och sålunda förökade svenskhetens ‘ välde i sistnämnda
land. Inom svenska regeringen herskade på denna tid den tro,
att finnarne sjelfva voro oförmögne till en sund ordning och
att endast en från Sverige inhemtad reglementering kunde
höja och förbättra detta “barbariska land och folk“. För den
skull sändes hit för ledningen såväl af kyrkan, som
förvaltningen och lagskipningen svenske män, af hvilka likväl flere i
sjelfva verket hafva efterlemnat ett äradt namn i landets
historia. Likväl förblefvo de finska förhållandena ganska länge
i dåligt rykte; ännu år 1657 klagade Åbobiskopen i
konsistoriet, att man i Sverige plägade säga: “när det går tokugt, så
går det som i Finland. “ För öfrigt begynte äfven sjelffallet
det svenska namnets tilltagande glans ställa i skuggan den
mindre talrika nation, hvilken såsom en trogen’ bundsförvandt
stod vid Sveriges sida; då det svenska folket slutligen genom
de sex provinser, det eröfrat från Danmark, hade förökat sin
nationalitet, hade storleksförhållandet än mer förändrats till
Finlands nackdel. Rikets gemensamma namn var i sjelfva
verket “Svenska väldet“ eller “Svensk-Göthiska väldet“
(imperium Sveo-Gothicum), och likasom man förut talade om “den
romerska verlden“, talade man nu om den “svenska verlden“
(orbis Suecanus). Det är väl sant, att äfven finnarne på
denna tid blifvit kända för det öfriga Europa; men de
omtalades blott för sin tapperhet eller för sin nationella envishet,
men aldrig som en politisk magt. Då t. ex. Richelieu ville
tadla Axel Oxenstjernas stolta och oböjliga karaktär, sade han,
att denne hade “något af göth och mycket af finne“ (un
peu Gothique et beaucoup Finoise). Men derjämte begynte
äfven finnarnes trohet mot sina regenter blifva känd och fick
ett nästan till ordspråk öfvergående beröm, vitnande sålunda
Ib
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
