- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
281

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 5. En blick på det finska samhället vid midten af 17:de seklet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning, att derboende finnar antingen skulle lära sig svenska i
och för religionsundervisningen, eller också utflytta från
landskapet. Dessa smärre drag äro äfven betecknande för finska
nationens ställning under Sveriges magtperiod.

Bland tidens egendomliga företeelser var den stränga yttre
ärbarhet, som fordrades i lefvernet. Sederna voro väl
öfver-hufvud råa; de beständiga krigen erbjödo i sanning icke den
lämpligaste skola i detta afseende. Men staten och kyrkan
vakade gemensamt med noggrannhet deröfver, att “kristlig
ordning" iakttogs i- all utvärtes måtto, i klädedrägt, vid
gästabud och i de olika ståndens inbördes förhållanden, och att en och
hvar lefde och skickade sig i enlighet med sitt stånd. Sålunda
bestämdes t. ex. huru många maträtter, hvad slags föda och
dryck var tillåtet att vid festligheter inom olika stånd
framsätta för gästerna m. m. Den högsta adeln, som hade
omätliga inkomster, lefde dock på helt och hållet furstlig fot.
Finland fick visserligen sällan se prof på denna prakt. Men
finnen Johan Kurck omnämnes dock såsom en representant af
denna glans; hans bostad i Abo kallades uttryckligen “hof“
och i hans trädgård odlades vinrankor. Den på landet bosatte
adelns synes hvarken i anseende till rikedom eller bildning
stått på någon högre ståndpunkt; men dess ömtåligare var
äfven den om sin värdighet,, såväl inom sig sjelf som i
förhållande till de öfriga samhällsklasserna. De öfriga stånden
följde häri adelns föredöme, och ofta uppstod bittra strider
rörande de främsta hedersplatserna vid allehanda festliga
tillfällen, men isynnerhet i Guds hus. “Kristlig ordning rörande
bänkrummen" var i sjelfva verket bland de vigtigaste sociala
frågor, alldenstund endast de noggrannaste förordningar i denna
sak kunde förhindra offentlig förargelse. En gång begynte till
och med af denna orsak tvenne adelsmän, de besvågrade Sass
och Sabelstjerna, en tvekamp i Bjerno kyrka, och
dersamma-städes sägas äfven adelsfruarna hafva slagits med sina
psalmböcker. Kyrkan ansågs genom denna tilldragelse så vanhelgad,
att gudstjensten för någon tid måste förflyttas till annan ort.

Eljest var kyrkans magt stor, likasom äfven kyrkotukten
var ganska sträng, så att understundom hela församlingar lades
i bann och kyrkorna stängdes. Fotstockstralfet var ganska
vanligt; den som rökte tobak kort innan han begick Herrans
nattvard, eller den som snusade under predikan, fick i fot-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free