- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
314

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägret. Czaren hade kort förut begifvit sig till Pskow, och
befälet hade blifvit öfverlemnadt åt en utländing, hertigen De
Groy, hvilken dock var helt och hållet obekant såväl med
folket som med förhållandena i öfrigt. Klockan 2 eftermiddagen
begynte svenska hären sitt angrepp midt under ett tätt snöfall,
som af vinden drefs emot ryssarne. Wellingk anförde högra
flygeln, der största delen af finska rytteriet befann sig. Det
finska fotfolket åter var till större delen uppstäldt på venstra
flygeln, hvarest öfverbefälet fördes af general Rehnskjöld.
Konungen sjelf med sina drabanter (under Arvid Horns befäl)
och Hastfer’s finnar befann sig ytterst på venstra flygeln.
Inom femton minuter hade de stormande öfver förskansningarna
inträngt i lägret, och nu sprängdes ryssarnes båda flyglar och
drefvos på ömse sidor om staden emot floden Narova.
Förvirringen i det ryska lägret var sä stor, att De Croy och de
öfriga utländska generalerna nödgades hos svenska konungen
söka skydd emot sitt eget folk. Under natten och följande
morgon gåfvo sig de öfriga qvarlefvorna af ryska hären;
manskapet lössläptes, men hela befälet, deribland hertig De Croy,
en ung imeretisk prins Alexander ifrån Kaukasien, samt
fur-starne Jakob Dolgorukoj och Ivan Trubetskoj, fördes såsom
krigsfångar till Stockholm. Hela artilleriet, lägret och kassan
föllo i segervinnarnes händer. Slaget vid Narva var bland de
mest lysande segrar, de svenska vapnen någonsin hafva vunnit;
men Peter mottog jobsposten med mycket lugn, förmenande
att den tid snart skulle komma, då de af svenskarne hade

lärt sig konsten att segra. Saken kunde dock fått en ganska

dålig utgång för czaren, om ej Karl efter segern vid Narva
skulle fattat så dåliga tankar om den östra grannens
krigs-duglighet och derför sjelf vändt sina vapen emot konung

August. Han tog sitt vinterqvarter i Lajus, uti nordöstra

hörnet af Liffland, och gick följande vår öfver Diina åt söder.
Huru som han derefter allt mer intrasslade sig i de polska
angelägenheterna och flere år uppehöll sig med denna
hårdnackade, men onyttiga strid, komma vi framdeles att se. Nu
är det tid att egna en blick åt det sätt, hvarpå
försvarsanstalterna hemma i Finland under tiden ordnades.

Strax vid krigets början hade Karl låtit öka härens
styrka utöfver hela riket, i det han förordnade att utom den
indelta militären, rusthållen och rotarne skulle uppställa s. k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free