Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50 man väg till Nö teborg. Emellertid hade man redan begynt
ifrigt beskjuta slottet och den 12 Oktober företogs tre gånger
å rad en häftig stormlöpning. De blefvo visserligen
tillbaka-slagna, men på aftonen måste likväl kommendanten gifva sig.
Sålunda hade åter inloppet till Ladoga kommit i ryssarnes våld,
och czaren, som ganska väl insåg vigten af den eröfrade
platsen, kallade den samma med ett nytt namn uSchliisselbttrgu.
Cronhjort hade nu dragit sig tillbaka öfver Nevan, och
kommendanten på Nyenskans, Johan Apollof, som hvarje ögonblick
måste vara beredd på fiendens anryckande mot denna lilla
ort, fann intet bättre råd, än att sjelf uppbränna staden och
dervarande krigsmagasiner. För denna gång aflägsnade sig
likväl faran för en liten tid. Följande vårvinter gjordes en
plötslig expedition på skidor ifrån Schliisselburg till Rautus
och Sakkula. Major Karl von Burghausen (son till den vid
Lund stupade hjelten) stod med 600 ryttare i Lippola by vid
Sadejoki och försökte manligt försvara finska gränsen, men
stupade med nästan hela sin hop. Detta var den första
krigshändelsen i sjelfva Finland, obetydlig i sig sjelf, men ett förebud
till svårare skickelser. I slutet af April kom slutligen
Sche-remetjew för att belägra Nyenskans, och här tvangs Apollof
ganska snart, nämligen rédan den 4 Maj 1703, att uppgifva
fästningen, emedan Cronhjort ej kunde sända honom någon
undsättning. Denna eröfring var för Peter mycket vigtigare,
än man i första ögonblicket ens kunde ana; ty nu var den
mäktiga Neva-floden, den ryska handelns urgamla strömfåra,
helt och hållet i hans händer, och just till dessa trakter hade
han beslutat förlägga sitt rikes medelpunkt. Han förstörde
derför den svenska fästningen Nyenskans, men grundlade något
nedanför på Jänissaari och andra holmar i Nevan en ny stad,
hvilken han redan den 17 Maj * bestämde till Rysslands
huf-vudstad, och gaf åt den samma, aposteln Petrus till ära,
namnet S:t Petersburg. Namnets icke-ryska klang likasom
beslutet att förlägga hufvudstaden utanför Rysslands nationella
gränser äro omständigheter, som vittna om Peter den stores
och hans tidehvarfs tänkesätt. Men ännu ovanligare var
grundläggarens djerfhet, att så oåterkalleligt låta den ryska örnen
slå sina klor i det svenska lejonets nacke. Först från detta
ögonblick hade i sjelfva verket kriget fått ett farligt utseende
* Efter ryska tideräkningen den 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
