Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Finlands hela framtid var hotad, hvartill närheten af det
ryska rikets hufvudstad i sin mon bidrog. De första
tilldragelserna ådagalade redan farans storlek.
Genom eröfringen af Neva-floden hade nämligen czaren
afskurit Estland och Liffland från det öfriga riket och
nedslagit sig vid sjelfva portarne till Finland. Samtidigt intogo
ryssarne Jaama och Koporie och skickade ströfkårer till
trakterna af Narva, hvarest likväl Karl Morath med Åbo läns
rytteri slog fienderna tillbaka vid Laukas by. Äfven vid
finska gränsen pågingo skarpa skärmytslingar. Cronhjort hade
samlat sina små stridskrafter vid Systerbäck, fördref den 11
Juni den ryska förposten från Laliis och syntes hota czarens
byggnadsföretag vid Nevans mynning. Men Peter var outtröttlig
uti att beskydda sin nya skapelse. I början af Juli hemtade
han sina lodjor samt 5 krigsskepp längs Nevan till Finska
viken och den 9 i samma månad ryckte han med stor
härsmakt öfver Systerbäck emot Cronhjort, hvilken efter en häftig
strid måste draga sig tillbaka emot Wiborg.- Af den finska
hären stupade omkring 500 man och flere af dess förnämsta
officerare sårades (Leijon, Rehbinder, Karl Armfelt). Med
förvåning hade man nu för första gången sett den ryska
hären iakttaga en verklig stridsordning och noga uppstäld
slagtlinie, och på goda skäl begynte man redan frukta för
Finlands öde. Men i början hadc czaren ingen annan afsigt
än att förjaga den finska krigsstyrkan längre bort från
Inger-manlands gränser. Krigsoperationerna upphörde åter för en
tid på detta håll, och Peter begynte i dess ställe till sin stads
försvar uppföra befästningar på Retusaari, hvaraf det nu
varande Kronstadt uppstod. Af allt detta borde Karl XII
insett nödvändigheten af att skynda till östra gränsens försvar.
Men hans envisa beslut att rycka polska kronan från Augusts
hufvud höll honom fortfarande qvar vid Weichsel. Om våren
1703 slog han sachsarne vid Pultusk och förspilde sedan
sommaren på Thorns eröfring. Motgångarne i Ingermanland hade
likväl så till vida väckt Karls uppmärksamhet, att han redan
om våren hade beslutat skilja Cronhjort från befälet och sända
från Polen Georg Johan von Maydell i hans ställe. Maydell kom
till Wiborg i slutet af Augusti 1703 och försökte genast ställa
försvaret på en bättre fot. Men hjelpmedlens otillräcklighet
och bristen på enighet i ledningen af det hela gjorde äfven
®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
