Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorat donna för oöfvorvinnerlig ansedda armé, som med så
stora uppoftringar nyligen blifvit förstärkt till sitt fulla antal,
och den tappre svenske konungen, vid hvilken nyss
under-såtarnes alla förhoppningar voro fästade, var nu en flykting
hos de otrogne turkarne, fjerran från sitt land. I denna form
träffade den stora olyckan alla gemensamt. Men derjämte
hade denna motgång sköflat mången enskild familjs lycka.
Ty utan att tala om dem, som stupat i striden, hadc tusenden
af den svenska armén råkat i fångenskap • hos fienden och
fingo i åratal föra ett eländigt lif långt borta från anhöriga
och fädernesland. Med ett ord, det var ett djupt och
smärtsamt sår, som berörde hvarje lifsnerv i Sveriges vidsträckta riko.
Yi vilja redan på detta ställe i korthet beröra dessa
krigsfångars öde, emedan vi längre fram ej mera blifva i
tillfälle att tala derom. Alla de, som togos till fånga vid Pultava
och i Perevolotschna, fördes först till Moskva, der de fingo
gifva ökad glans åt czarens högtidliga intåg. Derefter spriddes
de till olika ställen. De flesta af dem fördes år 1711 till
några städer i Siberien (Tobolsk, Tomsk, Solikamsk, Tiumen
m. fl.), der de i någorlunda frihet, men under fattigdom och
brist, tillbragte de följande tio åren, sökande förströelse och
tröst i arbete och Guds ord. De fångne generalerna, Rehn- t
skjöld, Lewenhaupt och Creutz, fingo likväl qvarstanna i Moskva
och bildade der med Piper ett slags öfvcrstyrelse för alla
fångkolonierna, hvilkas antal genom nya olyckor alltjämt ökades.
Äfven för fångames andliga behof hade ett slags
krigskonsi-storium blifvit inrättadt, i spetsen för hvilket stod
drabantpredikanten .Georg Nordberg, sedermera bekant såsom Karl XII:s
tidehvarfs historieskrifvare. Årliga böndagstexter faststäldes, ett
prestmöte hölls i Moskva,, och i alla förekommande fall följdes
såvidt möjligt svensk kyrkolag. Det är likväl sjelffallet, att
fångarnes själavård på månget ställe blef ganska bristfällig;
men flere prester arbetade oförtröttadt för sin spridda hjord,
och bland dessa trogna herdar nämnes särskildt pastorn
vid Björneborgs regemente, Gabriel Lauraeus i Tobolsk.
Skolor och sjukhus inrättades och flere officerare begynte
bref-vexla med gudsmän äfven i utlandet. Sålunda sände t. ex.
den bekanta Franke i Halle åt dem såväl uppmuntrande bref,
som ock penningchjelp och andliga böcker. Äfven från
hemlandet erhöllo fångarne då och då understöd, ehuru i alltför
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
