Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om våren 1710 och gaf -sitt samtycke till 113 a skatter och
uppoffringar. Rörande krigsangelägenheterna i Finland fordrade
samma utskott, att Lybecker, på hvars förmåga och duglighet
ingen nu mera litade, skulle afsättas från befälet. Men senaten
vågade ej på eget bevåg skrida till sådana åtgärder, så mycket
mer som man visste, att Lybecker åtnjöt ett 110g oförtjent
förtroende hos konungen. Någon annan åtgärd vidtogs sålunda
ej, än att man från Reval kallade Hans Henrik von Liewen
till Finland och förordnade honom till biträde åt Lybecker.
Men äfven detta var nu mera för sent. Viborg utkämpade
som bäst sin sista strid, och hela landet syntes vara till
spillo gifvet. # •
Redan i medlet af Mars 1710 hade öfveramiral Apraxin
till Rctusaari samlat 18,000 man, och afsigten härmed kunde
ej vara någon hemlighet för befälet i Viborg. L)Tbecker begaf
sig då till Kymmene, för att samla ihop den militär, som
ännu kunde finnas i landsorterna. Befälet i Viborg lemnades
åt öfverste Magnus Stjernstråle, den samma som år 1704
varit befälhafvare på Ivangorod. Besättningen utgjorde omkring
4,000 man. Strax efter det Lybecker lemnat staden - visade
sig den fiendtliga armén på isen utanför den samma och slog
läger i Siikaniemi förstad (den 22 Mars), hvars tjärumagasiner
och öfriga b.vggnader gåfvo fienden ett förträffligt- skydd,
all-denstund stadens besättning endast hunnit uppbränna en liten
del af dem. Sitt hufvudläger uppslogo ryssarne i Hietala och
Airontaipale, vid landsvägen till Åbo, och framskickade sina
förposter till Nisalahti vid gränsen af Säkkijärvi. Äfven
Trångsund befästades med försvarsverk och en afdelning af
belägrings-hären uppstäldes öster om staden under general Birkholtz’
befäl. Sålunda inneslöts Viborg på alla håll och ‘i början af
April började bombardementet. I staden funnos dock betydliga
förråd, och i början hoppades man äfven att få undsättning.
De belägrande deremot ledo mycket såväl af köld, som brist
på lifsmedel; äfven var deras artilleri otillräckligt och kunde
ej på långt när täfla med fästningens kanoner. Men
förhållandet blef helt annat, när Peter längre fram på våren (den
10 Maj) sjelf hem tade sin flotta genom isstyckena dit och
belägringshären sålunda fick både lifsmedel, kanoner och
förstärkning. De belägrande utgjorde nu 23,000 man. Czaren
återvände snart till Cronstadt, men gaf åt sina generaler sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
