Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befallning att bemägtiga sig denna vigtiga plats. Strax
der-efter ankom svenska flottan under general Wattrang till Finska
viken, men förmådde ej mera lemna de belägrade någon hjelp.
Äfven från landssidan blefvo alla undsättningsåtgärder halfgjorda.
Lybecker hade tagit sitt hufvudqvarter i Kuuponk)lä i Pyttis.
Men utan magasiner, utan artilleri och ammunition kunde han
ej hålla tillsammans ens de små hopar, som ännu stodo till ,
buds, och hans egna osammanhängande åtgärder gjorde
förvirringen ohjelplig. Förskräckelsen i de vestra delarne af
landet nådde redan sin höjd. Man ernade öfverföra kyrkornas
klockor och dyrbarheter till Sverige eller nedgräfva dem i
jorden. Åbo hofrätt beredde sig att fly till Österbotten.
Universitets- och skolungdomen kallades till vapen, och en
allmän landstorm förbereddes öfVerallt i landsorterna.
Slutligen beslöt Lybecker att om sommaren samla alla till buds
stående stridskrafter och anrycka till Viborgs undsättning.
Men förrän denna plan. hann verkställas, hade Torkels gamla
borg gått ohjelpligen förlorad. I mer än två månader hadc
stadens innevånare gjort sitt bästa, både natt och dag kämpande
med tapperhet och mannamod. En stormlöpning, som general
Birkholtz företagit på östra sidan, hadc lyckligen blifvit
till-bakaslagen, hvarjämte man genom utfall och skjutande hade
tillfogat fienden mycket afbräck och skada. Men det är att
märka, att ryssarne denna gång riktade sitt hufvudangrepp
mot stadens vestra sida* hvarest murarne och försvarsverken
voro svagare. I början af Juni var redan tornet på gamla
slottet nedskjutet, nästan alla hus i sjelfva staden lagda i
ruiner och muren vid Håkansporten midt emot Siikaniemi
raserad på en- lärigd af 700 alnär. Ryssarne förberedde nu
en allmän stormning och bygde tvenne träflottor, för att med
dessas tillhjelp öfver sundet framtränga till breschen. Då erbjöd
Stjernstråle, som såg besättningens krafter begynna svika,
kapitulation, och den lå Juni * uppgafs staden på det vilkor,
att den återstående besättningen med sina familjer skulle få
aftåga med fulla vapen. Dagen derpå höll czaren sjelf, som
kort förut återvändt till lägret, i spetsen för Preobraschenska
gardet ett högtidligt intåg öfver flottbron och genom breschen
i staden. Finlands enda starka skyddsvärn, som i fyra sekler
stått som landets gränspelare mot öster, var sålunda förloradt
* Allt ännu efter svenska kalendern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
