Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa bedröfliga förhållanden tvungo slutligen regeringen
i Stockholm till verksammare åtgärder för Finlands försvar.
Finnen Arvid Bernhard Horn, som nu var medlem af rådet,
gjorde det förslag, att i stället för det förlorade Viborg en ny
gränsfästning skulle skapas genom befästande af Vekkelaks
stad, det nuvarande Fredrikshainn, för att derigenom förhindra
fiendernas utbredande längs Finska viken. Af ännu större
vigt var rådets beslut att gifva Finland en ny öfverbefälhafvare
och högsta styresman, hvilken möjligen åter kunde upprätta
det, som Lybecker genom sina missgrepp hadc förderfvat. Den
man, som nu erhöll detta förtroende, var grefve Karl Nieroht,
en från Finland bördig man, som genom sin seger vid Warschau
redan förvärfvat sig europeiskt rykte och för öfrigt såsom
medlem af rådet åtnjöt detta högre anseende, som kunde
inverka på såvål regeringens beslut, som på de underlydandes
handlingar. Nieroht hade vid denna tid innehaft befälet vid
norska gränsen, och konungen hade kort förrit ernat förordna
honom till generalguvernör öfver Estland, hvilket embete grefven
dock hade undanbedt sig, alldenstund der i landet stort
ingenting mera var att uträtta. Häraf framgick i alla fall, att
mannen egde konungens förtroende, och rådet vågade derför nu,
då underrättelsen om Viborgs eröfring inlöpte, på eget bevåg
afsätta Lybecker från öfverbefälet och utnämna Nieroht lill
generalguvernör öfver Finland. Men detta var också det enda,
som den svenska regeringen för tillfället trodde sig kunna göra
för Finland. Ett kompani dragoner var all den hjelpsändning,
Nieroht medförde, då »han i September 1710 anlände till Åbo,
derifrån han sedan i slutet af året begaf sig till Kymmene för
att leda krigsoperationerna. Allt det öfriga, som erfordrades
till fäderneslandets försvar, fingo finnarne sjelfva åstadkomma;
endast med mycken möda kunde Nieroht utverka, att den lilla
svenska flottan fortfarande beordrades till Finska viken och att
ett par hundra, man af de svenskar, hvilka såsom öfverlefvor af
Kevals besättning ankommit till Helsingfors, fingo tills vidare
qvarstanna i Finland. Under sådana vidriga förhållanden vidtog
den nye generalguvernören med kraft sina åtgärder till
för-svarsväsendets förbättrande, och hans korta förvaltning är i
sjelfva verket det tröstefullaste skifte i detta krigs historia.
Men å andra sidan fordrades nu af Finlands befolkning större
offer, än någonsin förut, och man kan med skäl påstå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
