- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
336

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I sjelfva Åbo stad fasttogs borgmästaren, för att föras till
lägret, och krigsfolk inqvarterades hos magistratens medlemmar
för att erhålla fri bostad och uppehälle, ända till dess
skatteresterna skulle blifva fullständigt betalta. I andra städer och
äfven på landsbygden, skedde dylika utpressningar, och bittra
klagomål hördes emot grefve Nierohts stränga styrelse. Men
jämte allt detta hade likväl en ny förtröstan till landets
för-svarsväsende vaknat, hvilket bland annat synes äfven deraf,
att biskop Gezelius år 1711 vågade återvända till sitt stift.

Om sommaren 1711 hade Nieroht slutligen fått sina
rustningar drifna derhän, att han kunde tänka på något
verksammare företag. Czarens krigsstyrka hade detta år blifvit
dragen emot turkiska gränsen, hvarest Karl XII för en tid
lyckats uppväcka nytt krig emot Ryssland. Detta tillfälle
ernade nu svenska regeringen begagna, for att återeröfra
åtminstone något af de områden, som under de föregående åren
blifvit fiendernas byte. Planerna vexlade dock betydligt; än
föreslogs ett plötsligt anfall emot Rev-al, än ett tåg till Ösel.
Men det var Xierohts fasta beslut att med hela sin styrka
angripa Yiborg och om möjligt rycka denna vigtiga plats ur
fiendens våld. I denna afsigt förstärktes på vårvintern 1711
den afdelning, som under Karl Armfelts befäl stod i Savolaks.
På detta håll hade krigslyckan på sista tiderna begynt luta
till finnarnes fördel. Redan i Februari hade Armfelt och
Stjernschantz gjort marscher åt Kexholmska sidan och vunnit
ett par mindre segrar vid Koitsanlahti och Hannukkala (i
Parikkala socken). Nu framryckte de båda till Jääskistrakten,
för att afskära Viborgs förbindelser i öster. Den 26 April
intog löjtnant Johan Henrik von Fieandt en rysk befästning i
Mohla socken, och fotdragonerna begynte nu med förnyad ifver
sträcka sina tåg ända till Ingermanland. Slutligen ansåg
Nieroht allt vara tillräckligt förberedt för ett större anfall,
och i början af Oktober förde han sin hufvudstyrka till
Will-manstrand och förflyttade sig härifrån allt närmare emot Viborg.
Samtidigt spärrade åtta svenska krigsskepp hamnens inlopp
från hafssidan och man kunde nu hoppas, att brist på
lifs-medel skulle tvinga ryssarne till kapitulation. Men äfven
Nieroht var utsatt för allehanda motgångar. Brist på nödigt
belägringsartilleri hindrade honom att företaga en ordnad
belägring, och efter ett par månader nödgades han till följd af

’ P Ig jfjzecj Dy A /lic roso ft ’®

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free