Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringars tillåtelse ingingo en särskild gränsfred, hvaraf största
förtjensten tillkommer prosten i Paldamo, Johan Cajanus, hvilken
redan ett halft århundade. hade ihärdigt arbetat for dessa
trakters civilisation och nu kort innan sin död slutade sin
verksamhet med detta fredsstiftande värf. Genom denna
gränsfred, som allenast år 1709 för kort tid blifvit störd, erhöll
den forna handelsrörelsen i dessa trakter nytt lif, och mången
förnödenhetsvara, såsom salt, talg, säd och väfnader, hemtades
denna väg till norra Finland, isynnerhet som landets egen
handel till sjös dels för danska krigets skull, dels till följd af
borgerskapets utarmande, dag för dag begynte aftaga. På
denna fot stodo sakerna, då på vårvintern 1712 några inträffade
orsaker åter upptände krigslågan. Aret förut hade fyra bönder
från ryska sidan (Hilippa Simonsson, Tuppana Tiivonainen,
Ivan Perttunen och Jakob Rämsy) på sin handelsresa förlorat
inemot femtusen alnar vadmalsväf, som tullmännen i Kajana
såsom smuglingsgods fråndömt dem. Männen rufvade på
hämnd och lockade på sin sida besättningen i Kexholm,
som gerna begagnade tillfället att tillfredsställa sin egen
rof-lystnad. Under dylika omständigheter var det en stor olycka,
att Lybecker hade bortkallat de 100 ryttare, som Nieroht en
gång beordrat dit. Befolkningen i Pielisjärvi socken, som
sålunda åter fått fria händer, förenade sig begärligt med
rys-sarne, i förhoppning att på samma gång få utkräfva hämnd
på den hatade Affleck, hvars egentliga hemvist var i Sotkamo,
der han innehade befattningen af gränskapten. Sålunda
förbereddes det ohyggliga härjningståg, som om vårvintern 1712
ödeläde Kajanatrakten och vanligen benämnes Vadmalskriget
(Sarka sota). Med Pielisjärviboerna såsom vägvisare inföll
en afdelning ryskt hästfolk, vidpass 150 man, under befäl af
en öfverste och några andra officerare oförmodadt i Kajana
län och anföll tidigt om morgonen den 13 Mars sjelfva staden,
farande fram med mord och plundring. Mot sjelfva slottet
gjordes intet försök, ehuru den gamle kommendanten för
tillfället ej hade mer än fyra vaktkarlar till sin hjelp; men
stadens södra del antändes och nedbrann. Samtidigt plundrades
och härjades i Paldamo och på återvägen fortsattes
förstörelseverket i Sotkamo, der Afflecks gård Turunkorva brändes.
Affleck, som för tillfället var stadd på en resa i södra
Finland, förlorade, härvid ej allenast sin egendom, utan äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
