Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde honom i spåren och instängde honom i Tönuingen, der
han i Maj månad blef tvungen att gifva sig och hela sin här
åt fienderna. Sålunda hade åter en ansenlig krigsstyrka gått
förlorad. Det är nästan säkert,- att hälften af de rustningar,
som åtgått till detta olyckliga företag, skulle varit nog att
rädda Finland, hvem vet kanske äfven att återvinna Viborg
och Kexholm.
Just de samma dagar, då Stenbocks armé gick förlorad
i Holstein, gjorde czaren om våren 1713 sitt afgörande anfall
emot Finland. Redan under vinterns lopp hade underrättelsen
om hans stora rustningar utbredt sig; det var Peters afsigt
att med en flotta galérer föra sin här till Helsingfors och.
sålunda undvika den besvärliga vägen till lands öfver
Kymmene. Så snart man fick kunskap härom, sändes finnen Karl
Armfelt med 1,500 man att bevaka de magasiner, som voro
inrättade i Helsingfors för arméns och flottans behof. Man
hoppades äfven med säkerhet att de svenska krigsskeppen
redan i början af Maj skulle hinna fram till ortens försvar.
Men nu likasom så ofta förut försinkade sig den svenska
flottan, och den 8 Maj visade sig ryska galérer utanför
Helsingfors. Två dagar senare (böusöndagen den 10 Maj)
inträffade czaren sjelf med 200 galérer, hvilka inträngde i hamnen
och begynte bombardera staden. Men elden ifrån
strandbatterierna hindrade truppernas landstigning. Då rodde rys1
sarne sina fartyg kringom udden till vestra sidan af staden
och begynte landstiga vid Sandvikens strand. Deras styrka
utgjorde minst 12,000 man, och Armfelt insåg omöjligheten
af att längre försvara sin ställning. Sedan han rådgjort med
länets landshöfding, Johan Creutz, och borgmästaren Henrik
Tammelin, uppmanade han befolkningen att berga af sin egendom
hvad den kunde, hvarefter staden med alla dess byggnader och
förråd uppbrändes den 12 Maj, och hären aftågade till Borgå.
Hit hade Lybecker under tiden samlat sin armé; men dåden
ryska galérflottan, hvilken efter några dagar åter lemnat
Helsingfors, nu visade sig äfven utanför Borgå, så drog sig
Lybecker utan att försöka något motstånd till Koskis kapell och
derifrån till Låmpis socken. Från styrelsen anlända skarpa
förebråelser samt landshöfding Creutz’s och andra närvarandes
uppmaningar tvungo honom likväl att ånyo uppbryta till
kusttrakternas försvar, och då han nu, inberäknadt det uppbådade
icrosoft $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
