Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverste Ykskyl genom Ruovesi till Österbotten. Med sitt
öfriga folk försökte Armfelt än en gång göra halt vid
Tammerkoski, på samma ställe, hvarest sedermera staden
Tammerfors blifvit anlagd. Men då ryssarne här hotade med samma
manöver som i Pälkäne, återstod ingenting annat för Armfelt,
en att så fort som möjligt tåga öfver “Kyröskogen“ (Tavastmon).
Endast på Syd-Österbottens vida slätter kunde den skingrade
hären åter begynna samla sig.
Ryska armén följde ej denna gång längre än till
Tavast-kyrö och vände derifrån mot söder, till Rjörneborg och Åbo,
’qvarlemnande endast mindre afdelningar, som upptogo
brandskatt i Tavastland och öfra Satakunta. Deremot var hela östra och
sydvestra delen af landet i fiendens våld; endast Savolaks hade
hittills gått fritt, och Stjernschantz, som sändes dit, förmådde
åter samla sitt regemente. Österbotten åter, der den lilla
qvarlefvan af finska hären stod, var öfverfyldt af flyktingar,
livilka hemlösa och brödlösa drogo sig längre bort till
fredligare bygder. Det var lätt att inse, att om ej snar hjelp
komme imellän, den försvagade finska hären ej skulle kunna
försvara detta landskap bättre än dem, den redan nödgats
lemna i fiendernas våld; “ dessutom förmådde ej detta enda
landskap underhålla ens en så stor mängd menniskor, som
Armfelt ännu hade qvar. Vinterns annalkande gjorde hvarje
hjelpsändning från Sverige under månadtal alldeles omöjlig,
och fienderna lemnade ej denna omständighet -obegagnad.
Finska armén befann sig i sjelfva verket i ett högst bedröfligt
tillstånd, i det densamma i början endast utgjorde 3,000 vapen- *
före män. Artilleriet var i så dåligt skick, att Armfelt ansåg
fördelaktigast att bortsända till Stockholm nästan halfva antalet
af sina artillerister. Med sådana krafter skulle nu Finlands
sista strid utkämpas. Landskapets innevånare så i städerna
som på landsbygden erbjödo sig dock med entusiasm åt
fosterlandets tjenst och vidtogo ordentliga krigsöfningar. Tvenne
studenter, Gabriel och Israel Teidän, fingo under sitt befäl
ett par hundra Ilmolabönder och lägrade sig som förposter
vid Kurikka. Kapten Salomon Enberg sändes till Keuru,
besegrade der med böndernas hjelp en rysk afdelning och
inträngde djupt i Tavastland. Ryssarnes ställning var ännu
någorlunda farlig, och furst Michael Galitsin, som nu blifvit
öfverbefälhafvare för ryska armön och hadc tagit sitt hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
