Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 8. Stora ofreden. Finlands eröfring, 1710—1714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvarter i Björneborg, ansåg det derför vara nödvändigt att sä
fort som möjligt fördrifva den finska hären äfven från
Syd-Österbotten. Redan i slutet af November skickades derför
generallöjtnanten Robert Bruce emot Kristinestad, men tvangs
snart att draga sig tillbaka. Derefter gick finska hären i
vinterqvarter, infanteriet i Storkyrö och kavalleriet i Lappo.
Men någon lång hvila blef dem dock ej beskärd.
I början af 1714 kom underrättelse, att Galitsin samlade
sina stridskrafter i Tavastkyrö och Ikalis, för att öfver
Kyrö-kangas-åsen (Tavastmon) rycka in i Österbotten. Då samlade
Armfelt i största hast sitt folk till Storkyrö, dit äfven landtbådet
och länets femmänniugar kallades att infinna sig. I krigsrådet
föreslog befälhafvaren öfver rytteriet De la Barre, att den lilla
armén antingen skulle draga sig tillbaka till M öro, så att
landtbådet skulle hinna samla sig talrikare, eller också skulle
man göra motstånd bakom förhuggningar i den skogstrakt,
som låg imellän Storkyrö och Ilmola socknar. Likväl segrade
Armfelts mer ridderliga än kloka plan, att till slagfält skulle
väljas Näpne bys egor, omkring h mil i sydost från Storkyrö
kyrka. Här uppstäldes slagtordningen på ömse sidor om den
frusna ån, från det ena skogsbrynét till det andra, fotfolket i
midten, rytteriet på hvardera sidan. Bakom och på sidorna
stodo femmänningame samt en hop af borgardrängar från
Vasa; sjelfva Näpne by, som låg ett stycke framom slagtlinien,
befästes med trävallar. Hela denna sålunda ordnade styrka,
uppgående på sin höjd till 4,500 man soldater och 1,500
man landtbåd, fick nu under trenne dygn (den 16—19 Febr.)
i snöyra och köld stå och invänta fienden. Under tiden
närmade sig Galitsin, hvars styrka synes uppgått till 12,000,
genom Jalasjärvi ocli Ilmola, drifvande böndernas förpost framför
sig. Den 19 Februari imellän kl. 1 och 2 på dagen begynte
striden och varade tre timmar. Det ryska infanteriet, som
tågade ned längs ån, steg från isen upp på högra stranden
och utbredde sin slagtordning i en stor båge emot finnarnes
venstra flygel. Ryssarnes kavalleri åter qvarblef på stranden
midt emot finnarnes högra flygel, men kosackerna skickades
att genom skogarne kringgå venstra flygeln. Denna fiendernas
ställning nödgade Armfelt att flytta sin slagtordning mera emot
öster, i det han förde sin högra flygel delvis öfver floden;
och då det finska rytteriet här var alltför svagt att motstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
