Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan i slutet af år 1714 hade en rysk afdelning under
öfverste Manstein ankommit ända till Uleåborg. Denne från
Tyskland bördige man bemötte landets innevånare med mildhet
och billighet. Men kringströfvande kosacker utbredde redan
då krigets fasor ända till Finlands aflägsnaste gränsmarker.
Sålunda gjorde de på vårvintern 1715 ett tåg ända till
Öfver-Torneå, hvarest en mängd finska flyktingar hade nedsatt sig.
Vid detta tillfälle bortförde de derifrån kyrkoherden i Ilmola
Barthold Vhsel samt den redan förut omtalade studenten
Gabriel Peldan, förande dem som fångar till Åbo. Under
loppet af samma år gjorde ryssarne ett par mindre försök
emot Kajana slott, som de likväl ej lyckades intaga. Men
denna ringa klippa midt i hvirfveln af den fiendtliga
öfver-svämningen kunde ej länge hålla sig uppe. I slutet af Febr.
1716 hemtade kosackgeneralen Feodor Tschekin ånyo en större
belägringsstvrka samt groft artilleri till fästningens kufvande.
Till kommendant på fästningen hade nyligen Johan Henrik
Fieandt blifvit utnämnd, en modig krigare, som hade råkat
i fångenskap vid Xapue, men lyckligen flytt tillbaka från
Ryssland. I en hel månads tid gjorde denne med 50 mans
besättning ett tappert motstånd och skulle slutligen sprängt sig
i luften med fästningen, om ej de tjenstemannafamiljer, som
sökt sin tillflykt inom dess murar, genom sina böner hade
bevekt honom till kapitulation. Men Tschekin bröt
kapitula-tionsvilkoren och skickade besättningen till Ryssland i
fångenskap. Sjelfva fästningen, som i hundra år hade stått inidt i
svallet af Ämmäkoski fors, såsom en skyltvakt emot Rysslands
nordliga områden, sprängdes i spillror och har allt sedan
för-blifvit en ruin.
Sålunda var Finlands sista befästade plats fallen. Strax
derefter drogs Armfelts finbka armé bort från Vesterbotten till
Gefletrakten, för att skydda Sveriges kuster emot de ryska
galererna. Längre fram på vintern gjorde kosackerne ett
härjningståg ända till Luleå. Men å andra sidan fortsatte de
finska partigängarne, nämligen Långströms fotdragoner, sina
ströftåg i norra Österbotten, äfven de föröfvande ett gränslöst
öfvervåld emot befolkningen. Ryssarne ansågo det fördenskull
vara alltför besvärligt att hålla dessa aflägsna länder
ordentligt besatta; de odelade derför hela landskapet och drogo sig
mera åt söder. Vanligtvis var den afdelning kosacker, som
r rutise W Mi c ros f ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
