Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakter under stora ofredens tider. En mängd af befolkningen
hade flytt till Sverige samt Lappland och Finnmarken, och
den . finska kolonisationen i sistnämnde trakt har just från dessa
tider fått sitt första ursprung.
. I landets södra delar stodo sakerna på en vida bättre
fot, ehuru samhället endast trögt begynte återhemta sig från
den allmänna förvirringen. En stor olycka var särskildt den
omständighet, att landets förra embetsmän nästan alla hade
gripit till flykten. Endast af presterskapet hade en del stannat
qvar i sina församlingar. Dessa fingo vanligen i uppdrag att
hopsamla de af ryssarne pålagda krigsskatterna och derjämte
nödgades de ansvara för sina församlingsboers uppförande.
Följden häraf var likväl den, att flere af dem blefvo föremål
för misstankar och några fördes om sommaren 1710 i fängelse
till Abo och Tavastehus slott. De förnämsta anledningarna
till ryssarnes misstro gåfvo de af svenska regeringen utskickade
partigängame, hvilka fortfarande i hemlighet smögo omkring i
landet och på många ställen föröfvade mycket öfvervåld, men
derjämte fordrade af innevånarne obrottslig trohet mot den
öfverhet, som ej längre skyddade landet. Den djerfhet och
list, hvarmed desse våghalsar {Långström och Kärkisuäd i
norr, samt Löfving i Åbotrakten och Nyland) rörde sig midt
ibland den fiendtliga styrkan, än allarmerande ryssarnes
ställning, än tillfogande dem smärre förluster, äro i sanning i sitt
slag beundransvärda. Men då man ej vidare från svenska
sidan gjorde något försök att återeröfra landet, var deras
verksamhet helt och hållet gagnlös och medförde endast ökadt
betryck för landets befolkning. Hvarest ryssarne märkte någon
“Kivekäs“ (så benämndes de fortfarande) röras i landet och
gynnas af befolkningen, der uppbrändes oftast byar och gårdar,
ja äfven skogarne antändes, så att partigängame ej skulle
kunna dölja sig ens i dem. Men de prester, som befunnos
vara i förstånd med partigängare eller eljes sända
underrättelser till Sverige, fingo utstå de strängaste stralf. Kaplanen
i Storkyrö, Anders Affrén och kaplanen i Maxmo, Ruth,
er-tappades om hösten 1718 för sådana förbrytelser; den
sistnämnde piskades till döds och den förre fick sitt slut i galgen.
Under tiden hade år 1717 en regelmässig förvaltning så
i de civila som i de kyrkliga angelägenheterna blifvit ordnad.
Men i detta afseende gjorde man en noggrann åtskilnad emellan
tD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
