Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från mantalet till dessa soldaters beklädnad. De sålunda
uttagna soldaterna, hvilkas antal från Åbo generalguvernement
antagligen steg till ett par tusen man af det kraftigaste folket,
fördes genast till Ryssland och skickades bort till Astrakhan,
hvarifrån förmodligen ingen enda någonsin återvände. Denna
landet aftvingade blodskatt väckte en sådan fasa, att allmogen
åter på flere orter öfvergaf sina hem och flydde till skogar
och ödemarker, ehuru Douglas i flere kungörelser tillförsäkrade
dem czarens nåd och beskydd. Samtidigt utskrefs en häst på
mantalet för de ryska -dragonernas behof, och fastän flere af
dem förkastades såsom odugliga och en summa penningar
(19 rub. . 20 kop.) togs i ersättning, uppstod dock i hela
landet stor brist på dragare; ty äfven året derpå uttogos ånyo •
hästar för trossen. Med denna sista skattegård fick man då
de långa åtta årens gäster ur landet. Emellan de båda rikena
upprättades åter fred och endrägt, och större delen af Finland
återlemnades till Sverige. På hvad sätt de politiska
förhållandena i Sverige utvecklat sig ända derhän, skola vi i der
följande framställa.
Vi hafva i det föregående sett, hurusom Karl XII åter
kom till sitt rike. Men denna tilldragelse verkade ingen
förändring uti de finska förhållandena; Karl tycktes nämligen
undvikit en förnyad strid med den fiende, som besegrat honom
på slagfältet vid Pultava. I dess ställe tillbragte han ett helt
år i Pommern, hvilket land dock intogs af Preussens, Sachsens,
Hannovers och Danmarks förenade härar. Sedan han slutligen
i December 1715 såsom flykting ankommit till Sverige, vände
han sina vapen emot Danmark och begynte tänka på Norges
eröfring. Sålunda gjorde Karl sjelf redan i början af 1716
ett infall i södra Norge, derifrån han dock nödgades draga
sig tillbaka. Hos hans rådgifvare hade på denna tid underliga
planer uppstått, och för deras förverkligande utpressades
under-såtarnes sista blodsdroppar. Redan då konungen vistades i
Stralsund, hade förre holsteinske ministern, baron Görtz,
innästlat sig i hans förtroende. Denne förslagne och djerfve
statsman förstod att smickra Karls krigslystnad och upptänkte
derjämte äfven de omöjligaste medel till krigets fortsättande.
Hurusom Görtz dessa år genom nya skatter, tvångslån, förbud
af fullhaltigt mynt och genom att i dess ställe utgifva
mynttecken allt mer utmattade det svenska folket, vore för långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
