Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu i Sverige vidtogos i afseende å regeringsformen och
tronföljden, till en början sköto tankarne på fred åt sidan. Karl XII
hade förblifvit ogift och hela den kungliga ätten hade ej mer
än tvenne medlemmar, nämligen konungens äldre systers son,
hertig Karl Fredrik af Holstein, och Karls yngre syster, den
redan förut nämnda Ulrika Eleonora, som nyligen gift sig med
arfprinsen af Hessen, Fredrik. Såväl hertigen som arfprinsen
befunno sig för tillfället i Sverige, och Karl hade aldrig gifvit
tillkänna, hvilken af dem skulle blifva hans efterträdare på
svenska tronen; endast Görtz, som redan förrän han kom i
Karls tjenst ledde holsteinska husets politiska angelägenheter,
hade kraftigt försökt understödja Karl Fredriks rätt. Men efter
konungens död vidtog motpartiet så skyndsamma åtgärder, att
de holsteinska planerna kommo alldeles för sent. Görtz, som
just var stadd på resa från Aland till konungen, blef genast
gripen och i största hast dömd till döden och afrättad.
Der-jämte öfvertog Ulrika Eleonora genast regeringen. Men då
den vanliga arfsföljden tycktes gifva större rätt åt den äldre
systerns son, öfvertalades Ulrika Eleonora att afstå såväl från
enväldet som arfsrätten (man förstod ännu icke att göra skilnad
emellan dem båda) och blef nu genom ständernas val
drottning, den 23 Januari 1719. Det var drottningens afsigt att
få sin gemål till medregent; men frihetspartiet, i spetsen för
hvilket stod rådets mest framstående man, kanslipresidenten
Arvid Bernhard Horn, medgaf intet, som kunde gifva ny
styrka åt konungamagten. Ulrika Eleonora, förbittrad öfver
detta motstånd, vågade sjelfrådigt afsätta Horn såväl från
kanslipresidentskapet, som från rådet. Men då ständerna i
Januari 1720 åter sammanträdde och Horn valdes till
landt-marskalk, nödgades hofvet söka försoning med frihetspartiet.
Då afstod Ulrika Eleonora kronan till förmon för sin gemål,
och artprinsen blef utropad till konung under namn af Fredrik I
Hertigen af Holstein, som redan föregående vår begifvit sig till
Tyskland och sedermera begynt anförtro sig åt czarens skydd,
förlorade derigenom alla förhoppningar på svenska kronan.
Men Horn förordnades ånyo till kanslipresident, och en ny,
friare regeringsform var nu införd i Sverige.
Under tiden hade svenska regeringen ingått särskilda
fredslut med några af rikets fiender, nämligen med England
och Hannover 1719 och genom Englands förmedling med
Digltizeo by icroscf C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
