Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räknad till Finland, men i dess ställe norra Karelen af det
forna Kexholms län nu öfverlemnades åt Sverige och närmare
införlifvades med Finland, så kunde det i sanning tyckas, som
skulle det samma i anseende till sitt område ej blifvit
för-minskadt i förhållande till förr. Men i sjelfva verket hade
dock det finska folkets nationella ställning betydligt försvagats.
Viborg, hela det östra Finlands moderstad och medelpunkt
samt forna förmur mot Ryssland, kunde på intet vis ersättas,
och äfven Ladoga-trakrerna af Kexholms län, som nu förenades
med Viborg till “Hyska Finland", hade genom ett sekels
gemensamhet i med- och motgång sammanvuxit meddetöfriga
Finland, och dess lösslitande från moderlandet var nu lika
kännbart och olyckligt för hvardera. Ännu betänkligare än
alla ögonblickets sorger var likväl den framtida fara, som de
förändrade politiska förhållandena i norden medförde för det
finska folket. Rysslands nya kejsardöme hade genom sin store
herskares snille och kraft plötsligen höjt sig till en europeisk
stormagt, hvars hufvudstad reste sig vid Finska vikens innersta
hörn, beherskande Östersjöns kuster ända till mynningen af
Duna. Sverige åter hade förlorat ej allenast dessa områden,
utan öfver hufvud sin förra inflytelserika ställning bland Europas
stater; det hade sjunkit både i anseende och magt, men blifvit
dubbelt försvagadt genom den östra grannéns växande styrka.
Oeh just emot denna farliga granne var det finska folket nu
mera endast en det svenska rikets förmur, som kunde
uppoffras i nödens stund, om blott stamlandets säkerhet fordrade
det. Det syntes derför alls icke troligt, att Finlands afskiljande
från Sverige skulle stanna dervid; tvertom tycktes sjelfva
gränsens onaturlighet förebåda nya förändringar, hvilkas slut ingen
ännu ens kunde förutse. Derför uppfyldes menniskornas sinnen
af dystra aningar, och ett vacklande åt tvenne håll förspörjes
i tidehvarfvets hela skaplynne, ej blott derför, att folkets historia
då var tvåfaldig, rörande sig på den svenska och ryska sidan
om riksgränsen, utan äfven i afseende å de vacklande böjelser
och sträfvanden, som dessa förhållanden kallade till lif. Men
lika fullt begynte det finska folket äfven nu med mandom och
kraft arbeta på förbättrandet af sin ställning, och mom kort
började redan ruinerna från stora ofredens tider betäckas med
den grönskande brodden af en ny kultur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
