Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det bör äfvcn anmärkas, att den stora allmänheten ingalunda
rätt märkte eller uppfattade betydelsen af den skedda
förändringen. I Finland förnams folket understundom tvifla, om
något regeringens påbud var underskrifvet af konungen och
sålunda nödvändigt måste efterlefvas. Och ännu i slutet af
detta tidskifte ansåg man det vara farligt att rent ut upplysa
allmänheten derom, att konungen ingenting förmådde emot
pluraliteten inom rådet.
Af många orsaker kan man sluta till, att isynnerhet för
det finska folket konungens förödmjukande hvarken var
synnerligen behagligt eller ens fördelaktigt. Till sjelfva sin natur
var konungamagten ett den svagares skydd, som var desto
mera af behofvet påkalladt för Finland, som detta lands
nationella ställning gent emot Sverige nu var betydligt försvagad.
Ej heller var Finlands delaktighet i ständer-regeringen
propor-tionerlig emot landets vidd oeh folkmängd — hvartill orsaken
till en del äfven torde varit den omständigheten, att de i
Finland såsom valdistrikt begagnade administrationsområdena,
nämligen biskopsstiften, länen och häraden, voro vidsträcktare
och till antalet färre än i Sverige, likaså städernas antal och
välstånd mindre. Hela antalet af medlemmarne inom de ofrälse
stånden vid de svenska riksdagarne utgjorde i medeltal 275
(nämligen omkring 53 prester, 87 borgare och 135 bönder);
men deraf utgjorde representanterna för Finland endast en
åttondedel, nämligen omkring 5—6 prester, 12 borgare och
17 bönder. Stockholm ensamt var lika talrikt representeradt
som alla de finska städerna tillsammans. Ännu hälften mindre
var finnarnes inflytande inom adeln, hvilket stånd likväl var
den svenska riksdagens kärna. Man bör ihogkomma, attflere
gamla finska ätter redan i flere generationer blifvit främmande
för Finland och dess förhållanden, och ehuru nya ätter hade
tillkommit, så synes den finska adeln proportionsvis ej på långt
när hafva varit så talrik, som den svenska. Men äfven sådan
den samma nu var, kunde den ej lika lätt begagna sig af sin
representationsrätt, som dess i Sverige bosatta ståndsbröder,
emedan färden till Stockholm var alltför besvärlig och kostsam.
För att afhjelpa detta missförhållande ville man redan tidigt
införa några förändringar i riddarhusets representation likasom
ock i sjelfva riksdagsinstitutionen. Sålunda väcktes t. ex. fråga
om, att representanterna för ridderskapet och adeln skulle utses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
