Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva att frukta, att af Finlands skulle uppstå ett särskildt
rike,’ och kanhända till och med af hvarje landskap en skild
republik. I allmänhet understödde de öfriga finska
utskotts-medlemmarne tämligen svagt Wechters förslag; endast
hofrätts-rådet i Åbo Olof Wallenstjerna och prosten i Tammela Johan
Amnell stodo på Wechters sida. Efter mycket trassel förföll
slutligen frågan inom deputationen; men på besvären gaf
regeringen ett lugnande svar. En kunglig förordning af den
16 Mars 1739 bestämde, att “domare-embeten och andra
tjenster i Finland skulle besättas med sådane personer, som
äro det finska språket mägtiga;“ men det dertill fogade tillägget:
“så vida omständigheterna samt vederbörandes skicklighet och
tjensteår det kunna medgifva“ — förminskade åter ansenligt
denna förordnings praktiska inflytande. Den märkligaste
omständigheten vid denna språkstrid är den politiska vigt, som
redan på denna tid tilldelades saken. Sålunda yttrades det
t. ex. i deputationen, hurusom “några rötägg bland finnarne“
hade hotat att, om de skulle behandlas så och så, förena sig
med ryssarne och låta svenskarne få erfara deras magt; likaså
hänvisade Åkerhjelm med fasa till Piikkis härads petition om
en särskild generalguvernör och skildt kammarkollegium för
Finland. Dessa och andra omständigheter visa, att finnarnes
politiska synkrets icke längre var den samma som förr, utan
att deras ställning till Sverige var i begrepp att förändra sig.
Sjelfständighct såväl i de administrativa som öfriga nationella
förhållanden begynte blifva för finnarne ett kännbart behof,
och hos en och annan synes äfven den tanke hafva uppstått,
att dessa förmoner allra bäst kunde vinnas med Rysslands
bistånd. På denna fot stodo sakerna, då partihätskheten
i Sverige ånyo slungade krigsfacklan emot Ryssland och
Finland åter blef fältet för de båda rikenas strider. Vi skola
i nästa kapitel betrakta partiernas uppkomst i Sverige och de
följder deras ränker inom kort förde med sig. Men
dessförinnan måste vi egna en hastig blick åt den del af Finland,
som förenad med det ryska riket hade ingått på helt och
hållet olika utvecklingsvägar. Detta från moderlandet lösryckta
stycke upphörde likväl icke att vara finskt, och äfven dess
pånyttfödelse efter stora ofreden förtjenar derför att blifva
föremål för vår uppmärksamhet.
Finland* historia.
Digi ize by / i c ro soft O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
