Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 1. Finlands återförkofran efter Stora ofreden, 1721—1738 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Sibirien ångra sin ärelystnad. Annas gunstling Biron
be-mägtigade sig nu den egentliga regeringsmagten; denne varen
man af ringa stånd från Kurland och upphöjdes sedermera på
Annas föranstaltande till hertig af detta land. I allmänhet
var denna regeringsperiod (1730—1740), ehuru i många
af-seenden sträng och skoningslös, ingalunda utan förtjenster.
Rikskanslern Ostermann, en prestson från Tyskland, som på
den store czarens tid ingått i rysk tjenst, ledde de utländska
angelägenheterna med skicklig hand, och en annan tysk man,
fältmarskalken Miinnich, förde den ryska hären till segerrika
strider såväl i Polen (1733, 1734), som emot turkarne (1736
—1739). Det bör nämnas, att på kejsarinnan Annas tid
Siikaniemi förstad i Viborg befästes är 1738 och efter
herskar-innan erhöll namnet Crone S:te Anne. Äfven detta intygar,
att man hade vård om rikets försvar. Men vid Annas död
år 1740 uppstodo åter strider om Rysslands tron. Kejsarinnan
hade till tronarfving utsett sin systerdotterson, den kort förut
födde Ivan, och tillika förordnat Biron till riksföreståndare.
Men med Munnichs bistånd lyckades den unge kejsarens
föräldrar, prinsessan Anna och hennes gemål, prins Anton Ulrich
af Braunschweig, undantränga Biron och öfvertogo sjelfva
för-mynderskapet. Ej^ ens denna styrelse kom i åtnjutande af
något allmännare förtroende, ty i mångens tycke var Peter den
stores enda ännu lefvande dotter, den ogifta Elisabet, mera
berättigad, än alla de tyska främlingarne. Sålunda förbereddes
en ny omstörtning, hvilken genom sina följder på det närmaste
berör äfven Finland och leder vår uppmärksamhet tillbaka till
de politiska förhållandena i Sverige. Från ryska Finland och
dess herskare återvända vi derför nu för att betrakta den
svenska politikens skiften efter freden i Nystad.
2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—173S,
och Ilattarnes krigsplaner, 173S—1741.
Sveriges rikes försvagade tillstånd efter freden i Nystad
erfordrade en större försigtighet i ledningen af den utländska
politiken, än förut, och statsmännen hadc ett så mycket svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
