Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 2. Svenska politiken under Arvid Horns ledning, 1721—1738, och Hattarnes krigsplaner, 1738—1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle börjas med Ryssland, var alldeles klart af det herskande
partiets hela uppförande. Sekreta-utskottet hade redan om
hösten år 1738 beslutat och om våren 1739 äf\ en åstadkommit,
att två värfvade regementen fördes till Finland.’ Likaså hade
samma utskott ibland sina medlemmar valt en komité af 12
personer, som skulle öfverlägga om rikets försvar och säkerhet.
Denna komité, i hvilken man finner äfven tvenne finnar, pro-,
sten Johan Amnell och borgmästaren i Helsingfors Bidemns
Renhorn, utarbetade ett särskildt sekret-tillägg, om hvars
innehåll hvarken ständerna eller regeringen hade någon kunskap,
utan skulle det öppnas i rådet först då någon fördelaktig
konjunktur skulle yppa sig i de politiska förhållandena. I
fråga varande tillägg påbjöd rådet att börja krig med
Ryssland så fort ett lägligt tillfälle skulle erbjuda sig och derjämte
genast sammankalla ständerna. Sedan allt sålunda var
för-beredt, åtskildes riksdagen om våren 1739. Samtidigt hade
man äfven redan begynt underhandla om förbund med Turkiet,
som för tillfället förde ett mödosamt krig med ryssarne, och
grefve Tessin sändes med obegränsad fullmagt till Faris för
att utverka Frankrikes hjelp och bistånd.
Men politiken antog icke den gynsamma ställning, man
väntade uppå. Det svenska folkets krigslystnad steg väl till
sin höjd, då det svenska sändebudet, major Sinclair, på
återvägen från Turkiet i Schlesien föll i händerna på ryska
lönnmördare. Men å andra sidan slogo förhoppningarna om
understöd fel. Turkiet slöt fred med Ryssland och erhöll
någorlunda förmonliga vilkor just af den orsak, att sistnämnda niagt
hade kunskap om Sveriges hotande planer. Den franska
regeringen åter rådde till tålamod och var ej på.långt när så
benägen att ingå på Hattarnes planer, som Tessin i sina bref
från Paris ville låta påskina. Inom -sjelfva rådet började några
medlemmar —deribland främst Samuel Åkcrhjelm, hvilken
nyss såsom hörande till Hattarne hade fått ett riksrådsembete —
luta åt freden, ådagaläggande rikets brist på tillgångar och
otillräckliga rustningar. Gyllenborg och hans vänner hade
bragt sig sjelfva i en högst obehaglig och farlig ställning,
som ej tillät dem gå hvarken framåt eller tillbaka. Till
Finland hadc redan ytterligare 6,000 man blifvit sända, och
Hattarne hade intalat sig sjelf\a och andra, att Ryssland af
blotta skrämseln skulle förmås till eftergifter. Men i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
