- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
401

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stycke norr om Fredrikshamn, försvarar stora strandvägen och
var Buddenbrocks högqvarter; det andra i Marttila (det
nuvarande Davidsstad) midt emellan Fredrikshamn och \Vill-_
manstrand, stod under generalmajor Karl Henrik Wrangels
befäl och afsåg den öfre vägens försvar. En biväg, som går
i nordostlig riktning från strandvägen till Willmanstrand,
förenade de båda lägren med hvarandra och tillät armén beqvämt
samla sig, på hvilken punkt än faran hotade. De båda,
någorlunda svaga fästningarna Fredrikshamn och Willmanstrand,
voro hvar på sitt håll försvarsliniens stödjepunkter; i den senare
fördes befälet af öfverste von Willebrand, hvars styrka likväl
icke uppgick till mer än 500 man fotfolk och 600 karelska
dragoner. Slutligen skulle flottan betäcka försvarsliniens högra
flank. Skärgårdsflottan, under befäl af major Falkengren, hade
uppstält sig vid Kuorsalo, på gränsen emellan Wekkelaks och
Vederlaks socknar, och sjö-eskadern, som hade till befälhafvare
den gamle finske hjelten, vice amiralen Thomas Hajalin, tog
sin ankarplats i skärgården emellan Högland och fasta landet.
Men dåliga lifsraedel och brist på dricksvatten hade redan på
flottan framkallat en ohygglig farsot, hvilken snart bortryckte
två tredjedelar af flottans manskap, så att man ifrån
landt-armén nödgades sända hjelpfolk i och för skeppens
manövrering. Rajalin sjelf föll ett offer för farsoten, och den svenska
sjöstyrkan förmådde ej mera uträtta något.

På ryska sidan hade svenskarnes krigsplaner redan länge
väckt uppmärksamhet, och rustningarna voro derför redan
påbörjade. General Jakob Keith, en skotte som inträdt i rysk
tjenst, hade samlat mer än 10,000 man i Mohla socken,
hvar-ifrån han i medlet af Augusti ryckte emot gränsen i
riktningen åt Willmanstrand. Strax derpå öfvertog fältmarskalken
grefve Peter de Lacy befälet. Denne gamle krigare, till börden
en irländare, hvilken efter att först hafva tjenat Frankrike och
derefter Österrike, redan på Peter den stores tid kommit till
ryska armén, var sedan gammalt ej alldeles obekant för Finland.
Han hade nämligen ett par årtionden tidigare, eller omkring
år 1720, varit en af furst Galitzins underbefälhafvare i
Helsingfors. Han hade således redan lärt sig, på hvad sätt de
ryska vapnen lättast kunde eröfra detta land, och torde kanske
äfven just till följd häraf erhållit öfverbefälet i detta nya krig.
Till en början kunde dock någon eröfring ej komma i fråga,
Finlands historia. (o) 26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free