Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty ryska armén var ännu någorlunda svag. Men då man kom
underfund med uselheten i den svenska krigsledningen, beslöt
de Lacy att illustrera ‘krigets början med något känbart slag
och förde derför den 21 Augusti sin armé öfver gränsen i
trakten af Willmanstrand. Han hade med sig öfver 11,500
man; men för de dåliga vägarne blefvo de största fältstyckena
efter på lialfva vägen äfvensom några mindre truppafdelningar
till deras försvar. De öfriga, omkring 11,000 man, visade sig
följande dag på aftonen utanför ’Willmanstrand.
Detta anfall var alldeles oväntadt för det svenska befälet.
Wrangel som först erhöll kunskap härom, skyndade från Marttila
till Willmanstrands undsättning och ankom dit samtidigt som
ryssarne. Men hela hans styrka, slottsbesättningen inberäknad,
uppgick endast till omkring 4,000 man. Buddenbrock erhöll
underrättelse om anfallet mycket senare, så att han först den
28 Augusti om morgonen kunde uppbryta emot Marttila för
att följa Wrangels spår till Willmanstrand. Han hade likväl
tillsändt denne order att ej skrida till drabbning, förrän bägge
härarne hunnit förena sig. , Men utan att bry sig derom
upp-stälde Wrangel sin lilla styrka på det näs, som förenar
fästningen med fasta landet, och den 23 Augusti 1741, kl. 2 på
dagen begynte drabbningen. Under general Keiths ledning
gjorde ryssarne sitt anfall i två linier emot den höjd, på
hvilken den svenska härens slagtordning var uppstäld, och
efter tre timmars strid var denna slagen och skingrad. Det
är naturligt, att fiendernas stora öfvermagt var en af orsakerna
till denna olycka. Men äfven hvad tapperheten vidkom,
fläckade den svenska hären nu för första gången sin ära, och det
är beklagligt, att det säges varit finska afdelningar, nämligen
Savolaks och Tavastlands infanteri samt Karelens dragoner,
som allra först vände sig till flykt. Detta skamliga uppförande
ådagalägger äfven på sitt sätt, att missnöjet med det af
Hat-tarne väckta kriget var ganska allmänt i Finland. Likväl
funnos det många, som modigt gjorde sin pligt; till och med
befälhafvaren Wrangel, ehuru i åsigter hörande till Mössornas
parti, försökte till det yttersta* upprätthålla slagtordningen och
drog sig slutligen med qvarlefvorna af sin här till fästningen.
Men längre fram på aftonen intogo ryssarne staden med storm;
Wrangel oeh flere andra af befälet rakade i fångenskap, och
hela Willmanstrand, och på samma gång äfven länets lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
