Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kansli, förstördes och brändes. Manfallet utgjorde på svenska
sidan 1,300 döda, hvarjemte 1,000 blefvo fångar. På ryska
sidan voro döde och sårade 2,400 man.
Efter denna seger framträngde likväl icke den’ ryska
armén längre in i landet, utan återvände efter ett par dagar
till Viborgs-trakten. Buddenbrock åter, som under dagen för
slaget hade varit stadd i full marsch emot Marttila, återvände
till sitt läger, då underrättelsen om den timade olyckan
inlöpte. Öfver hufvud voro dock icke de direkta följderna af slaget
vid Willmanstrand betydande, men dess större var den
moraliska verkan af detta nederlag. Den i landet redan förut
allmänna åsigten, att Sverige ej förmådde bibehålla och
försvara Finland, erhöll härigenom ny bekräftelse, och en
allmän nedstämning bemägtigade sig sinnena. I början af
September kom Lewenhaupt till Fredrikshamn och öfvertog
befälet. Men ett par månader fingo ännu förflyta, innan det
från Sverige ankommande krigsfolket var framskaffadt, och‘
äfven då gjorde bristen på foder och lifsmedel hvarje
verksammare krigföring omöjlig. Yttermera inträffade detta år en
tidig vinter, nämligen redan i början af November, och derför
återstod intet annat, än att sprida armén i vinterqvarter i de
angränsande landskapen. Likaså skingrade ryssarne sitt läger
i Ykspää utanför Yiborg för den annalkande vinterns skull, och
årets krigshändelser syntes hafva afstannat. Endast i Savolaks
spred ännu några skaror kosacker mord och brand kring de
försvarslösa bygderna.
Men plötsligt fick Lewenhaupt i sitt hufvud, att tiden
nu var kommen att förverkliga Hattarnes djerfva planer.
Fördenskull samlade han i största hast 6,500 man och ryckte
oförmodadt den 19—24 November med tio kanoner öfver
gränsen till Säkkjärvi, derifrån förtruppen under Lagercrantz’
befäl framträngde till Wilajoki. Derjämte förde öfverstlöjtnant
Sprengtport 300 karelska dragoner samt en hop beväpnad
allmoge genom ’VVillmanstrand till Kexholms län, jagande framför
sig den kosackhop, som härjat i Savolaks. Af Lewenhaupt
utspridda proklamationer uppmanade Rysslands finska undersåtar
att i ro förblifva i sina hem, men försökte öfvertyga ryssarne,
att den enda afsigten med kriget var att befria det ryska
folket från den främmande dynastiens tyranni. Likasom man
hoppats från början, så hoppades man äfven nu, att en om-
Digitizoa hy O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
