Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första följden af detta obetänksamma återtåg var
.förlusten af hela Savolaks och Karelen. Ty De Lacy hade
beslutat att åt detta håll, innan han framträngde längre
strandvägen, sända en tillräcklig ockupationshär under generalerna
Löwendal och ’ Bruce. Stjernstedt’ och hans bondehär jämte
reserven voro nu här öfverlemnade åt sig sjelfva, och kunde ej
mera hålla stånd mot öfvermagten. Nyslott, hvarest
öfverste-löjtnant Gyllenecker förde befälet, blef omringadt och uppgafs
slutligen den 8 Augusti. — Men dessa tilldragelser bemärktes
knapt för de öden, som träffade hufvudhären. Då man kommit
öfver Abborfors, var det Lewenhaupts fulla afsigt att göra
halt, och ställningen var ej heller att förakta, ty elfven bildade
en naturlig försvarslinie. Men nu öfvergåfvo flottorna sin
ställning och blottade armén åt sjösidan. Sjöstjerna förde sin
flotta till Hangöudd, och Falkengren sina galerer till Pellinge.
Af denna orsak och då’ lifsmedlen voro högst knappa, öfvergaf
man åter efter tio dagar Kymmene-linien och retirerade till
Forsby. Armén var redan nästan i upplösningstillstånd, all
disciplin var försvunnen och likgiltigheten och misströstan voro
allmänna. De högre officerarne begynte begifva sig af till
riksdagen och bemötte generalerna med öppet förakt.
Soldaterna följde sina förmäns exempel, nämligen sålunda att de
hoptals deserterade. Isynnerhet var det ej mer möjligt att
qvarhålla under fanorna de finska soldaterna, som nu sågo sitt
fädernesland utan motstånd öfverlemnas åt fiendens våld och
trodde att befälet hade beslutat föra dem öfver till Sverige,
så att endast en ringa del af Karelens och Savolaks’ bataljoner
ännu var qvar. Befälet åter fortsatte med sitt blinda återtåg.
Ehuru den ryska hufvudstyrkan ännu ej hade gått öfver
Kym-mene-elf, begaf sig den svenska hären åter *på väg till Borgå
och derifrån åter snart till Helsinge malm, som ligger en mil
från Helsingfors stad.
Hittills hade armén ej sett andra fiender, än ryssarnes
lätta kavalleri. Men då man nu låg på samma ställe i mer
än en veckas tid, visade sig slutligen den fiendtliga
hufvudhären den 8 Augusti. Lewenhaupts styrka var ej ännu så
liten, att han icke hade kunnat försvara stora landsvägen till
Helsingfors på någon lämplig punkt, isynnerhet som just i
dessa dagar ett antal hjelptrupper hadc anländt från Sverige.
Men i sin obeslutsamhet drog han sig åt sidan från lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
