Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda ordnades t. ex. de stora proviant-transporterna, som
under loppet af vintern afsändes från Helsingfors, Abo och
Kexholm till Österbotten, på det sätt, att en finsk öfverofficer
ledde hvarje transport, och jämte honom var en underofficer
tillsatt för hvar hundrade häst, och för hvar tjugonde en
nämndeman eller någon annan pålitlig man af allmogen.
Det är sjelffallet, att ej alla inrättningar under loppet af
ett år hunno ordnas på fullständig och enahanda fot, utan
mycket blef ännu halfgjurdt. Likväl fick man landets högsta
domstol, som nu kallades “Kejserliga Åbo hofrätt“, någorlunda i
skick; i stället för de flyktade medlemmarne tillsattes nya,
dels af de lägre tjenstemännen vid samma embetsverk, dels
åter af domarekåren i landsorterna. Derutöfver söktes ännu
några herrar från .Viborgska sidan, hvilka voro födda i
Finland, men efter stora ofreden hade gifvit sig till undersåtar
under Ryssland, såsom en Gyllenhof, en Budberg m. fl.; men
af dessa hann knapt någon enda infinna sig. Svårare var det
att återupprätta universitetet. Likväl hade några professorer
qvarstannat, och Keith utnämnde redan om hösten några andra
af till hands varande lämpliga personer, så att åtminstone de
för prestbildningen nödvändiga lärostolarne blefvo besatta. I
den kyrkliga förvaltningen hade i början uppstått någon oreda,
emedan de båda biskoparne, Fahlenius i Åbo och Daniel
Juslenius i Borgå, samt flere ledamöter af konsistorierna
be-funno sig i Sverige. Detta sakernas läge försökte Viborgs
konsistorium, hvars förman den gamle Melartopmus ännu var,
begagna till sin fördel, i det att det fordrade, att Viborgs
stift skulle erhålla sin forna utsträckning, eller äfven det
område till, som Borgå domkapitel nu i ett årtionde hade styrt.
Men detta förslag vann ej kejsarinnans bifall, utan
Campen-hausen erhöll i uppdrag att ordna den kyrkliga förvaltningen
i hela det eröfrade storfurstendömet på sjelfständig fot.
Sålunda inrättades nu i Åbo ett gemensamt konsistorium för de
bägge stiften, till hvars förman den förut omnämnde professor
Wallenius utsågs. Den egentliga chefen för förvaltningen,
såväl den andliga, som verldsliga, var likväl Campenhausen,
som i sin fullmagt hadc fått högsta magten i alla såväl
rättsliga, som ekonomiska angelägenheter. Han var sålunda ej
allenast hela landets generalguvernör, landshöfding öfver Åbo
och Björneborgs län och president i hofrätten, utan förrättade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
