Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(lerjämte på sätt öch vis biskops- och akarlemie
kanslers-erabetet samt öfverborgmästaretjensten i Åbo. Det var
naturligtvis det fortfarande krigstillståndet, som fordrade en dylik
stark och allmän centralisation.
I allmänhet ådagalade alla regeringens åtgärder, att man
ej mer ernade afstå från det eröfrade landet. Af alla
inne-vånarne, till och med af halfvuxna gossar, hade man tagit
trohetsed åt kejsarinnan, och då förenämnde hertig af Holstein
den 7 November 1742 förklarades för Rysslands tronföljare
under namn af Feter Feoclorovitsch, fingo finnarne svära trohet
äfven åt honom. Strax derpå hemförlofvades de krigsfångar,
hvilka förklarade sig för finnar och ville på samma vilkor
som de, hvilka gifvit sig vid Helsingfors, blifva kejsarinnans
undersåtar. De finnar åter, som hade begifvit sig till Sverige,
antingen till riksdagen eller ock eljes, underrättades genom en
kungörelse, att de inom ett halft år skulle återvända och svära
kejsarinnan trohet, om de önskade bibehålla sin egendom. På
ett särdeles beröm värd t sätt sörjde man för helandet af krigets
sår, samt för allmogens fortkomst. Förfallna kyrkor och
allmänna byggnader återstäldes, broar och vägar bygdes ånyo,
och hvarest folket genom kriget eller missväxterna råkat i nöd,
försträcktes åt de behöfvande säd från arméns magasiner.
Äfven i de minsta saker försökte man tillfredsställa den
allmänna meningen, så att man kan säga, att den främmande
regeringen ville fortsätta sin eröfring på sympatiernas område.
Då de föregående riksdagarne i Stockholm mycket hade
begränsat halfhelgdagarnes och apostladagarnes firande, men
denna inskränkning sårade folkets gamla bruk och tänkesätt,
så återstäldes på kejsarinnans befallning allt detta i sitt förra
skick. Den största välgerningen för landet var likväl den
stränga krigstukt, hvari det främmande krigsfolket hölls, så
att hvarje öfvervåld förhindrades eller straffades. Isynnerhet
hafva generalerna Keith och Kindermann förvärfvat ett
tacksamt minne i Finland; den senare kallades på skämt af sina
dragoner “österbottningarnes gud“, och öfver Keith klagade
soldaterna, att de här höllos i strängare tygel, än i sitt eget
land. -Äfven om Campenhausen är i allmänhet ingenting annat
än godt att säga, och hans styrelse visar åtminstone, att det
var det främmande väldets afsigt att bibehålla lagens skydd
för alla förhållanden. Endast några enstaka fall hafva blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
