Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hattarne i regeringen och adeln från sin första förvirring och
beslöto att till stridsäple upptaga frågan om tronföljarevalet,
hvilket allt - ifrån Ulrika Eleonoras död sysselsatt allmänhetens
tankar. Enligt regeringsformen skulle det ej varit tillåtet att
skrida till ett dylikt val under konungens lifstid; men den
tanken var allmän, att kejsarinnan på billigare vilkor skulle
samtycka till fred, om det svenska folket i sitt. val skulle
stanna vid hennes systerson, hertigen af Holstein. Utan
att närmare höra sig före skred man derför till saken; vid
adelns plenum den 13 Oktober väckte friherre Henrik Jakob
Wrede först fråga derom, och med otålig skyndsamhet
undanstökade samtliga stånden valet, hvarefter trenne sändebud
fingo i uppdrag att framföra anbudet till St. Pe’tersburg. Men
just vid samma tid hade hertigen öfvergått till grekiska
religionen och blifvit utnämnd till tronföljare i Ryssland, såsom
redan i det föregående är nämndt. Svenskarnes anbud
mottogs derför -ganska kallt. Men kejsarinnan gaf tillika det svar,
att hon ville mildra fredsvilkoren, om de svenska ständerna
nu skulle taga till tronföljare en annan holsteinsk prins, Adolf
Fredrik, som var den nyss nämnde hertigens faders- kusin och
furstbiskop i Lybecks stift. Detta val gick ej. så lätt, som
det förra, ty nu hadc äfven tvenne andra medtäflare infunnit
sig. Frankrike understödde nämligen en ung pfalzgrefve af
Zweibriickeii-Birkenfeld, och största delen af Hattarne stälde
sig i början på denna sida. Men ett starkt parti med det
svenska bondeståndet i spetsen ville välja danska kronprinsen,
hvilken sålunda med tiden på sitt hufvud skulle förena
Skandinaviens trenne kronor. Då öfvergåfvo Hattarne till största
delen pfalzgrefven och bcgynte arbeta för Adolf Fredrik.
Frågan var vigtig: af valet berodde krig och fred, berodde
Sveriges och Finlands framtida ställning. Om den danska
prinsen blefve vald, hadc man att från Danmarks sida
förvänta fred, vänskap och bistånd, men Finland skulle antagligen
värit förloradt, eller åtminstone först efter en hård strid kunnat
återvinnas. Å andra sidan hade Elisabet låtit veta, att om
Adolf Fredrik blefve vald, skulle största delen af Finland
åter-lemnas. Det är sjelffallet, att de finska riksdagsmännen, hvilka
fruktade att deras fädernesland åter skulle förvandlas till en
blodig skådeplats för kriget, enstämmigt slöto sig till detta
parti. Derjämte ryggade de flesta för det i Danmark rådande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
