Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättandet af spannmålsmagasin, befordrandet af städernas
trafik m. m. Större delen af dessa framställningar hänskötos
derpå till ständernas öfvervägande; men i de fall, der
omständigheterna fordrade en hastigare mellankomst, vidtog
regeringen sjelf på förhand de åtgärder, som ansågos nödiga.
Det var framför allt Savolaks, hvars ställning genom det
sista fredsslutet blifvit helt och hållet rubbad och derför
påkallade skyndsam omvårdnad och hjelp. Man bör komma ihog,
att detta vidsträckta landskap, som jämte Karelen förut hade
hört under landshöfdingens i Willmanstrand administration, eller
Kymmenegårds län, nu hade förlorat hela sitt kustområde samt
alla de platser, hvilka hittills hade utgjort förmedlingspunkterna
för dess handel, förvaltning och försvar. Det gamla Olofsborg
(Nyslott), uppbygdt i forna tider just till detta landskaps
försvar mot ryssarne, var nu i denna främmande magts våld, och
en här stationerad rysk galerflotta skulle lätt kunnat beherska
hela Saimas vattenområde. Sjelfva den nya riksgränsen, hvilken
landshöfdingen Stjernstedt som bäst uppgick med ryska
full-mägtige, medförde egendomliga missförhållanden, alldenstund
den samma, fortgående i räta linier, afskar socknar och
församlingar, ja till och med byalag och enskilda egor. På ett par
ställen i Sääminge och Kerimäki socknar kom man ej alls till
någon slutlig öfverenskommelse, så att tvenne neutrala områden
(omkring tjugu gårdar) uppstodo, hvilka ej betaide skatt till
någondera kronan. Till största skada för landskapets
befolkning var likväl det missförhållande, att deras handelsväg genom
Willmanstrand och Fredrikshamn nu var afskuren och i hela
länet numera ej fans någon enda stad. Saken skulle dock i
någon mon varit hjelpt dermed, att de erhållit tillåtelse till
handel på de österbottniska städerna, såsom de redan före
kriget en gång hade begärt. Men den gällande handelsstadgan
kunde ej tillåta en dylik frihet, och då efter krigets slut
städerna Uleåborg i norr och Borgå i söder anhöllo om tillstånd
att utrusta skepp till Spanien för att hemta salt för Savolaks
och Karelens behof, ansåg regeringen icke lämpligt att gifva
sitt bifall dertill. Deremot beslöt man att öfverflytta
Fredriks-hamns förra stapelrättigheter på en annan ort vester om
Kymmeneelf, och sålunda grundlades nu år 1745 i Perno
socken staden Degcrby, som några år senare erhöll namnet
Lovisa. Det var i främsta rummet en före detta borgare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
