Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fred rikshani, Jakob Forsell (sedermera adlad med namnet af
Forselles), som ifrade för grundläggandet af denna nya
handelsplats. Men befolkningen i Savolaks och Karelen var
högeligen missnöjd med denna åtgärd och petitionerade vid nästa
riksdag om rättighet att föra sina produkter till de förra, nu
i fiendens våld befintliga försäljningsplatserna, hvilken begäran
likväl, såsom man kunde förutse, blef afslagen. Af allt detta
ser man, i hvilken svår belägenhet de östra landskapen hade
råkat genom det sista fredsslutet. Alla dessa missförhållanden
kunde endast småningom i någon mon afhjelpas. Ortens
trivialskola, hvilken förut varit i Willmanstrand, flyttades först
till St. Michels socken och strax derpå till Rantasalmi, men
kom ej till någon blomstring, alldenstund en vanlig bondby ej
kunde erbjuda tillräckligt utrymme för något större antal elever.
Nyslotts postkontor flyttades till St. .’Michels kyrkoby, och sätet
för länsstyrelsen förlädes till’ en början till Brahelinna gård i
Kristina socken. Men om sommaren 1747 ombildades detta
östliga län ånyo; några socknar från Tavast-Nylands län fördes
dit såsom tillskott, och landshöfdingen tog sitt säte i Degerby
(Lovisa). Namnet “Kymmenegårds län“ bibehölls allt
fortfarande, fastän sjelfva Kyramenegård nu låg på ryska sidan
om riksgränsen.
På hvad sätt den del af länet, som i fredsslutet kommit
att tillhöra Ryssland, samtidigt organiserades, vilja vi i
sammanhang härmed i korthet framställa. Det bör märkas, att
fredsfördraget denna gång tillförsäkrade befolkningen fullständig
religionsfrihet samt ett oqvaldt bibehållande vid dess förra
rättigheter och förmoner. Sålunda förblefvo äfven ortens
inrättningar och förhållanden på nästan samma fot, som före
kriget; allenast indelningsverket upphäfdes här fullständigt,
såsom äfven förhållandet varit i det öfriga ryska Finland.
Det eröfrade landskapet lades under generalguvernörens i Viborg
förvaltning; men föreningen med Viborgs län biet ej så
fullständig, som man haft skäl att förmoda, utan ett särskildt
landskansli och en särskild “ståthållare “ tillsattes i
Willmanstrand, likasom ock särskildt konsistorium och egen domprost
i Frcdrikshamn. Det märkvärdigaste är, att äfven svenska
tidens inskränkningar i handel och samfärdsel bibehöllos, så
att t. ex. Willmanstrands handel fortfarande hölls under
Fredriks-hamns stapelrätt och sålunda undanhölls Viborgs handelsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
