Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom Iti m pii ga medel försökte man befordra landskapets
åter-förkofran efter kriget, och då ödeläggelsen isynnerhet hade
träffat städerna Willmanstrand och Fredrikshamn, så använde
man till deras återuppbyggande alla de medel (omkring 11,000
daler silfvermynt), som blifvit inbesparade/ på de finska
finanserna under ryska ockupationen. Men dessa hade likväl nu
förlorat största delen af sin betydelse, då de savolaksiska och
karelska uppländerna ej mera fingo bedrifva sin handel denna
väg. I detta likasom äfven i många andra afseenden hadc
den nya riksgränsen tillfogat kännbara skador åt hvardera
sidans befolkning.
Midt under dessa ansträngningar, genom hvilka man ville
läka de af kriget efterlemnade såren, nalkades på denna tid
åter faran af ett nytt krig, hvilket i många år åstadkom
förvirring och oro i Finland. Strax efter freden hade nämligen
förhållandet emellan de båda rikena antagit en mindre vänlig
karaktär, hvartill orsaken var kejsarinnans missnöje med den
nyvalde svenske tronföljarens handlingssätt. Elisabet hade
naturligtvis hoppats, att Adolf Fredrik genast vid sin ankomst
till Sverige skulle ställa sig på deras sida, hvilka arbetade
för fred och vänskap med Ryssland, och att Hattar ne sålunda
skulle utträngas från regeringen. Men arfprinsen, som ej ville
blifva endast en vasall under Ryssland, satte tvertom hela sin
lit till Hattarne, och dessa å sin sida emottogo med glädje
detta fördelaktiga tillbud. Denna partiernas nya ställning fick
sin fulla fasthet, då om sommaren 1744 preussiska prinsessan
Lovisa Ulrika, Fredrik den stores syster, hemfördes till Sverige
såsom Adolf Fredriks gemål. Skön och snillrik, men på samma
gång kraftfull och hersklysten, fick Lovisa Ulrika snart
fullständigt magt öfver sin svage gemål och bökade nu med större
intresse, än den svenska regeringsformen rätteligen skulle
med-gifvit, blanda sig i statens angelägenheter. Den gamle konung
Fredrik, hvars lättsinniga och smutsiga böjelser aldrig
framkallat någon aktning, trängdes allt mer och mer åt sidan, men
det unga hofvet, der man genast från början begynte uppgöra
planer till konungamagtens utvidgande, tillvann sig deremot en
vidsträckt krets af vänner. Isynnerhet förvärfvade sig den
utmärkte och vältalige grefve Tessin, för tillfället Hattår nes
förnämsta man och som något senare, efter Gyllenborgs död,
äfven blef kanslipresident, den unga prinsessans fulla förtroende
Finlands historioi)‘gjflZeCJ by MiCrOSOft O 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
