Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och befästade ytterligare bandet emellan Hattpartiet och hofvet.
Hattarne, som allt fortfarande nödgades frukta efterräkningar
för sina ränker, sågo i detta förbund den enda utvägen att
befästa sin ställning och synas för detta pris lofvat befordra
det unga hofvets hersklystna planer. Men hos ryska hofvet
kunde naturligtvis alla dessa omständigheter ej undgå att
framkalla misstro och förbittring. Kejsarinnan började ångra; att
hon för Adolf Fredriks val hade återskänkt Finland, och de
planer rörande Sverige och Finland, livilka i bröderna
Bestu-scheff hade sina ifrigaste förespråkare, tillvunno sig allt större
och större uppmärksamhet, isynnerhet då Alexej Bestusche/f
vid denna tid blef storkansler och nära nog, hufvudledaren af
Bysslands politik. Bedan om sommaren 1745 skref Elisabet
till Sveriges arfprins ett enskildt förmaningsbref och förebrådde
honom för den ynnest, han visade Hattarne. Adolf Fredrik
afgaf härpå på inrådan af rådet v ett med hans värdighet
öfver-ensstämmande svar, och ställningen förvärrades allt mera.
Slutligan hotade äfven den politiska ställningen i Europa att
på nytt framkalla öppen fiendtlighet. Preussen och Frankrike
fortsatte allt ännu kriget med Österrike; men Bysslands
kejsarinna förband sig med sistnämnde magt och England och
tog mycket illa upp, att arfprinsessan i Sverige visade glädje
öfver sin broders, Fredrik den stores, seger. Samtidigt var
den svenska regeringen i spändt förhållande äfven till England,
och äfven Danmark, som fruktade Adolf Fredriks holsteinska
anspråk, slöt sig åter till Sveriges fiender. Sveriges statsmän,
som nödgades helst på något håll söka bundsförvandter,
började då att knyta en närmare vänskap med Fredrik den store.
Men Elisabet tog högeligen illa vid sig häraf, och lät
öfver-modigt förkunna, att ett sådant förbund ej var gagneligt för
Sverige. Denna gång vågade man ej trotsa kejsarinnans vilja,
ock förbundet med Preussen stannade således dervid. Men
Bysslands handlingssätt begynte framkalla en allmän ovilja i
Sverige, och Hattarne förstodo att skickligt begagna sig häraf
till sin fördel.
På. denna fot stod Sveriges utrikes politik, då rikets
ständer åter sammanträdde, om hösten 1746. Partisinnet hadc
sedan senaste riksdag allt mer upphetsats, och Mössorna ville
nu ändtligen hålla efterräkning rörande såväl öppnandet af
det olyckliga kriget, som ock Hattarnes öfriga missgrepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
