Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det svenska folket sålunda för första gången under detta
århundrade såg sin regerande ätt välsignad med en manlig
afkomling. Men äfven hos dem, hvilka ej fruktade någon fara
för tronföljden, uppväckte den främmande magtens öfvermodiga
uppträdande bitterhet och vrede, så att till och med mången
ur Mössornas led med afsky drog sig undan från ett dylikt
parti, hvilket vore i stånd att fullständigt tillintetgöra Sveriges
sjelfständighet och anseende. Denna nationalkänslans naturliga
ovilja frambröt slutligen öppet, då von Korff vid en offentlig
audiens den 15 November 1746 hemtade åt arfprinsen ett
bref, hvaruti kejsarinnan tillrättavisade honom derför, att
Tessin allt fortfarande bibehölls vid sakernas ledning, samt
tillika förkunnade det vara hennes fasta beslut att försvara
och upprätthålla Sveriges fria regeringsform. Saken hade nu
gått så långt, att rådet och ständerna ej kunde undgå att
ingripa deri. Den unge friherre Anders Johan von HöpJcen
väckte i Sekreta-utskottet fråga, att ständerna borde genom
en särskild “nationel deklaration “ bekräfta sin trohet emot
Adolf Fredrik och på samma gång protestera mot kejsarinnans
sjelftagna förmyndarerätt öfver Sveriges angelägenheter;
förslaget godkändes såväl i utskottet som i Stora
Sekreta-deputa-tionen, och ständerna framburo åt arffursten en enhällig
till-gifvenhetsadress. Härefter begynte segern helt och hållet luta
åt Hattarnes sida. Inom Sekreta-utskottet, hvarest de hade
pluralitet, valdes äfven nu, likasom 1740, ett Sekretissimo för
de hemligaste angelägenheterna, och äfven inom rådet, der
deras ställning ända hittills hade varit någorlunda svag,
för-stodo de att genom ett listigt konstgrepp befästa sin
pluralitet. Det fans nämligen för tillfället sex riksrådsbefattningar
lediga, dem det tillkom ständerna att besätta genom nya val.
Just vid jultiden, då en stor mängd riksdagsmän utan att
ana något försåt hade begifvit sig till sina hemorter för att
fira helgen, yrkade Henrik Wrede plötsligen uppå, att valet
skulle ske, och sålunda fick man rådet förstärkt genom för
det mesta män, som hörde till Hattpartiet, bland hvilka må
nämnas finnarne Fabian Wrede öch Karl Johan Stjernstedt,
samt svenskarne grefve Ekeblad och nyss nämnde von Höpkeu.
Efter detta lyckade tilltag beslöt Hattpartiet att skrida
till politisk förföljelse och med uppdiktade anklagelser om
högförräderi hålla den allmänna sinnesstämningen i beständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
