Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet undersöka, genom hvilka medel Finlands
ekonomiska ställning kunde förbättras; men då första vilkoret för
hvarje förkofran syntes vara en tryggare ställning gentemot
utländska fiender, var regeringens och ständernas omsorg
naturligtvis riktad på Finland# försvarsväsende, och alla dithörande
omständigheter öfverlemnades till granskning åt
“Försvarsde-putationen“, bland hvars medlemmar den snillrike Augustin
Ehrensvärd, finne till börden och för tillfället öfverstlöjtnant
vid artilleriet, särskildt förtjenar omnämnas. Men jämte dessa
öfverläggningspunkter förekommo äfven andra Finland rörande
ärenden, hvilka fordrade en hemligare handläggning och
snabbare expedition, än genom deputationen kunde åstadkommas,
och derför synes Sekreta-utskottet vid denna riksdag tid efter
annan hållit rådslag såväl om Finlands försvar, som om
befolkningens derstädes politiska opinioner. Redan om hösten
1746, då Rysslands uppträdande syntes förebåda ett fredsbrott,
beslöt Sekreta-utskottet sända gevär och ammunition till, de
finska regementena, hvilka alltsedan kapitulationen i
Helsingfors . ännu voro vapenlösa. Men ej allenast landets försvar,
utan äfven befolkningens öfvervakande i politiskt hänseende
tog Sekreta-utskottet till sin uppgift. Det var i sjelfVå verket
ingen hemlighet, att mycken oro och missnöje rådde bland
finnarne; denna afvoga sinnesstämning framgick klarligen deraf,
att de flesta från Finland anlända representanterna voro Mössor
och att flere af dem stodo i umgänge, med såväl ryska
ministern som lians sekreterare, Johan Simolin. Denne sistnämnde
— hvilken på sätt och vis var af finsk börd, emedan hans
fader, som var kyrkoherde vid svensk-finska församlingen i
Reval, var bördig från Åbo, — synes redan pä denna tid
formerat bekantskap med finnarne och gjort dem intresserade för
en sjelfständig politisk ställning under Rysslands beskydd. Om
dessa stämplingar kunde likväl Hattarne ej hafva annat än en
ganska dunkel kunskap. Men man insåg i alla fall, att största
vaksamhet var af nöden, och derför beslöto Hattarne, så snart
deras egen ställning var betryggad, att på ett verksamt sätt
egna sin omsorg åt Finlands förvaltning. Redan i slutet af
Januari 1747 framlade Sekreta-utskottet för ständerna ett
förslag om de åtgärder, Finlands nu varande tillstånd syntes
kräfva. Hufvudsaken var, att dit skulle förordnas en särskild
generalguvernör, hvilken på närmare håll skulle’ kunna öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
