Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afven den andra deputationen, som hade i uppdrag att
öfverlägga om Finlands ekonomiska återförkofran, uttalade som
sin första fordran, att landets försvarsväsende skulle försättas
i ett tryggande skick; detta ansågs vara det första vilkoret,
hvarförutan man ej ens kunde hoppas, att befolkningen skulle
sätta kapitaler och arbetskrafter i rörelse för att göra sig till
godo landets rika naturliga hjelpkällor. För öfrigt afsag
de-putationens betänkande folkstockens förökande, hunger&årens
förekommande, jordbrukets, handelns och näringarnes
förbättrande samt lämpliga förändringar i landets förvaltning,
skol* väsende m. m. De flesta punkterna voro framstälda i
öfver-ensstämmelse med Faggots betänkande i kungliga komissionen;
men det vigtigaste af allt var, att det nu tydligen kom i
dagen, på hvilket beklagliga sätt Finlands ekonomi hittills af
regeringen blifvit åsidosatt. Sålunda erinrades t. ex. om, att
Finland hittills ej det minsta kommit i åtnjutande af
manufakturfondens tillgångar, och man fordrade derför, att
hädanefter allt, som för detta ändamål uppbars i Finland, skulle
användas endast till detta lands fromma. Äfven i afseende å
handeln insåg man nu först det obilliga förmyndarskap, hvari
Finland så länge blifvit hållet: det fans nämligen i Sverige
21 stapelstäder, men i Finland endust de trenne, Åbo,
Helsingfors och Degerby, hvarjämte Kristinestad, Björneborg, Raumo
och Nystad fingo utskeppa trävaror till några inom Öresund
belägna hamnar; men de öfriga kuststädernas handel var
inskränkt allenast till Stockholm. Detta missförhållande borde
enligt deputationens åsigt afhjelpas, och man ansåg det vara.
oundgängligen nödvändigt, att helst en af de österbottniska
städerna skulle erhålla stapelrätt och de ötriga finska
kuststäderna obegränsad frihet att drifva handel på hvilken af
rikets större städer som helst. Äfven framhölls vigten af att
underkasta farlederna och hamnarna en noggrannare
undersökning samt genom uppmuntran framkalla en ökad lifakrighet
på alla stadsnäringars område; men landthandeln ansåg
deputationen på allt sätt böra förhindras. Genom vattensystemens
upprensande borde upplandets förening med hafskusten
underlättas, och i Savolaks och Karelen borde nya handelsplatser
inrättas, hvilka ej borde underordnas någon särskild stad. För
att befordra jordbruket yrkade man på allmän uppmätning af
jorden samt en jämnare skattläggning och mantalsindelning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
