Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarjemte styrelsen borde vaka såväl öfver åkerbruksmetodernas
förbättrande, som skogens omsorgsfullare vård. Äfven
bergsbruket och jagten voro i behof af uppmuntran: i hela det
vidsträckta landet fans allenast en bergmästare och en
malm-letare; folkets bössor och bågar hade fienden under de båda
krigen bortfört, så att till Finland borde sändas kronans gamla
musköter till försäljning. Fisket borde ordnas genom lag,
odlingen af lin, hampa, humle, tobak och potäter befordras, och
på svenska och finska språken tryckta anvisningar härom bland
allmogen utdelas. Till nödårens mildrande föreslogs, att folket i
hvarje socken skulle inrätta lånemagasin. Men då sådana
spann-målsförråd först med tiden kunde åstadkommas och det var
att frukta, att befolkningen under tiden kunde råka i nöd (af
Finlands 30,000 gårdar voro vid denna tid 500 öde), så borde
all kronans öfverblifna skattespannmål qvarstanna i landet;
derutöfver borde kronan uppköpa*säd, hvarje gång priset för
tunnan understeg 15 daler k. m., och åter sälja den samma,
så snart priset skulle stiga öfver 18—20 daler. De till denna
handel nödiga penningmedlen trodde man lätt kunna
hopbringas, om öfverskottet af de ordinarie skatterna, som eljes
plägade öfverföras till Sverige, skulle helst för två år användas
till Finlands egen fromma. Men om man ej för de medgifna
friårens skull på detta sätt kunde erhålla nödigt kapital,
föreslogs, att från banken skulle för detta behof utanordnas 100,000
daler s. m., och man hoppades med så mycket större skäl
erhålla bifall härtill, som Finland så länge hade lemnat sin
andel i flera bevillningar, af hvilka det sjelft dragit ganska
liten nytta. Det var på .denna tid en obestridd åsigt, att
Finland, hvad dess naturliga hjelpkällor vidkom, lätt skulle
kunnat föda en många gånger större befolkning, än som då
bodde inom dess gränser. Olyckligtvis hade man ej någon
säkrare uppgift om folkmängden, och Faggot hade dérför
föreslagit, att en ordentlig af presterskapet verkstäld folkräkning
skulle förrättas öfver hela riket. Endast så mycket hade
man sig bekant, att före senaste krig de mantalsskrifnes antal
i det svenska Finland ej uppgått till mer än 143,600 personer,
och nu hade efter kriget denna summa naturligtvis betydligt
nedgått. Till folkbristens afhjelpande föreslog deputationen flere
medel: den tjenande klassens utflyttning till Sverige och Estland
skulle förbjudas, och det i Sverige qvarstannade tjenstfolket och
Dicutized hy Mic^scf*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
