Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soldaterna återsändas; de vid norska gränsen redan af gammalt
bosatte finnarne borde på kronans bekostnad återflyttas till
Finland, och å andra sidan borde man genom friår och andra
lockelser förmå svenska kolonier att nedsätta sig i landet, till
förmon för hvilka man tillika föreslog en allmän
penningein-samling öfver hela riket eller ock en årlig bevillning ända
till nästa riksdag. Derjämte skulle man öfvervaka, att ej
landets arbetskrafter skulle förspillas; fördenskull borde man taga
vård om värnlösa barn, begränsa inhysingarnes antal, och äfven
från skolorna utesluta alla oläraktiga elever. Hvad beträffar
skolväsendet i öfrigt, ansåg man det vara skadligt, att
ungdomen “besvärades med ett mödosamt inläsande af mångfaldiga
gamla språk“ hvaremot mera utrymme • borde beredas åt
naturvetenskaperna och de praktiska läroämnena. I samma afsigt
påyrkade man äfven, att vid Åbo akademi skulle inrättas en
särskild lärostol i praktisk» ekonomi. Slutligen kunde
deputa-tionen icke undgå att finna, att i Finlands förvaltning och
na-tionela angelägenheter herskade många missförhållanden, hvilka
menligt inverkade på befolkningens ekonomiska förkofran. En
jämnare och beqvämare fördelning af förvaltningsdistrikten,
likasom äfven af biskopsstiften, länen, häraderne och socknarne,
ansågs särdeles önskvärd. Den ofta uttalade fordran, att
Finlands tjenstemän skulle utses bland landets egna infödingar,
hadc deputationen äfven nu i minnet. Men man talade derom
med största försigtighet, och man framhöll på intet sätt såsom
en grundprincip, att inga andra embetsmän skulle få i landet
tillsättas. Just i denna sak kan man allra bäst varseblifva,
att Hattarnes seger förorsakat en stor förändring äfven i
anseende till Finland. Den förut omtalade tremanna nämnden,
som hösten förut afgaf sitt betänkande rörande sättet för
Finlands lugnande, hade föreslagit: att alla i landet tillsatte
tjenstemän skulle vara derstädes infödde, eller åtminstone
hemmastadde i landets språk, och att dessutom äfven i alla
kollegierna alltid skulle finnas någon medlem, som kunde finska.
Men Hattarnes åsigt var af gammalt en annan, och Faggot
hade redan år 1745 i kungliga komissionen sagt rent ut, att
finnarne ändtligen borde lära sig det svenska riksspråket. Denna
princip kom äfven nu till seger, ehuru iklädd mildare ord.
Deputationen erinrade om, hvilken fördel det skulle vara för
staten, om den svenska och den finska befolkningen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
