Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga sina tvistefrågor med Sverige. Det var isynnerhet konung
Fredriks annalkande död, som gaf anledning till oro och
förvecklingar. Rykten voro nämligen i omlopp, att det herskande
partiet ämnade i förtid skilja den gamle konungen från
regeringen och i alla händelser, så snart Adolf Fredrik bestigit
tronen, utvidga konungamagten. Det är visserligen sant, att,
såsom sakerna nu hade gestaltat sig, dessa beskyllningar
saknade all grund: tvertom begynte redan Hattarne i rådet, hvilka
ej längre voro i behof af det unga bofvets hjelp, med misstro
öfvervaka Lovisa Ulrikas envåldsplaner. Men Hattarnes tidigare
handlingssätt ingaf ej stort förtroende i detta hänseende, och
ryska politiken å sin sida sökte endast en lämplig
förevändning att blanda sig i Sveriges angelägenheter. I början af
år 1749 lät kejsarinnan derför Panin förkunna, att det var
Rysslands allvarliga föresats att i stöd af freden i Nystad
förhindra hvarje förändring af den svenska regeringsformen.
Genom detta steg hade den ryska ministern åter uppträdt
såsom det förödmjukade mösspartiets ledare, och i största
hemlighet lade partiets hufvudmän, bland dem äfven sjelfva
Åkerhjelm, råd med Panin, huru man genom vapenmagt skulle
kunna krossa Hattarnes välde. För detta ändamål kunde man
äfven hoppas på hjelp från Danmarks sida; ty hofvet i
Köpenhamn, hvilket förgäfves hade fordrat, att Adolf Fredrik mot
skälig ersättning skulle afstå från sina rättigheter på Holstein,
lutade för tillfället åt Rysslands sida. Sveriges ställning var
i sanning mörkare än någonsin. Mössorna, bragta i raseri af
den förföljelse, för hvilken de voro föremål, synas icke sjelfve
hafva anat, i hvilket farligt förbund de hade inlåtit sig, utan
trodde sig endast försvara Sveriges regeringsform. Men de
främmande magternas egentliga afsigt var denna gång ingen
mindre, än att frånskilja och sig emellan dela en betydlig del
af Sveriges område. I största hemlighet förbereddes saken i
Köpenhamn, hvarest von Korff för tillfället var rysk minister.
Den 5 Augusti 1749 ingicks ett hemligt förbund, hvarigenom
åt Danmark lofvades Skåne, Halland och Bohuslän. Att
Finland var utsedt till Rysslands byte, behöfver knapt nämnas.
Likväl är det svårt att med visshet afgöra, i livad mon de
finska Mössorna voro underrättade om dessa planer och
delaktiga i dem. Den förnämsta bland dem, hofrättsrådet
Fre-clenstjerna, synes vid denna tid hafva föreslagit för Panin, att
Finlands historia. 29
Digitize ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
