Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydlig. Svenska Vetenskapsakademien, grundlagd är 1789,
erhöll väl sin största ryktbarhet genom sin stiftares, Karl
Lin-nceus’ (von Linné) namn, hvilket med den nya botaniska
vetenskapen utbreddes kring hela den civiliserade verlden. Men
äfven Hattarnes regering befordrade ifrigt akademiens
verksamhet och tog dess bistånd i anspråk vid flere af sina företag,
t. ex. vid ordnandet af folkräkningen och förändringen af
kalendern, hvarom redan i det föregående är taladt. Detta
inflytande sträckte sig äfven till de vetenskapliga förhållandena
i vårt land. Tvenne af Hattpartiets mest framstående män,
Tessin och Ekeblad, voro efter hvarandra kanslerer vid Åbo
akademi; biskopen och prokanslern Brovallius, presteståndets
ifrigaste Hatt, var äfven sjelf en mycket framstående
vetenskapsman, och genom sådana mäns omsorger fick månget
vetenskapligt företag nödig uppmuntran, t. ex. Peter Kalms resor
i Amerika (1747—1751) samt anläggandet af en botanisk
trädgård på Hirvisalo ö nära Åbo (1752). I nära förvandtskap
med de vetenskapliga sträfvandena stod omsorgen om landets
ekonomi, dess näringar och kommunikationer. I Finland började
man t. *ex. vid denna tid med de s. k. forsrensningarna, och
planer uppgjordes att förena vattendragen i Savolaks och
Karelen med Uleåtraktens vattenområde, så att dessa landskap
skulle få en lättare förbindelse med hafskusten. I dessa
uppdrag användes ifrån år 1754 en ung finne, docenten vid
universitetet Samuel Chydenius, och sedan, efter det Chydenius
vådligen omkommit i Niskakoski fors i Kumo socken om
sommaren 1757; en annan ung finne, Jakob Stenius d. y., (till
slut ^kyrkoherde i Pielis efter sin fader med samma namn).
Hurusom enligt Faggots förelag storskiftet begyntes 1747, är
redan i det föregående omtaladt; ärendet företogs ånyo vid
1756 års riksdag, tio landtmätare sändes ytterligare till hvarje
af de finska länen, och för Finlands räkning tillsattes en
särskild ständer-deputation, hvilken skulle vara högsta domstolen
i alla genom jordskiftet uppkomna stridigheter. Ej heller var
det på denna tid ovanligt, att ständerna med stora
gratifikationer uppmuntrade enskilda odlingsföretag. Sålunda erhöll
t. ex. bonden Lars Knuuttinen i Ilomants, som hade torrlagt
Sarvinki träsk år • 1743, af ständerna hela det derigenom vunna
området till skatte-ego samt 3,000 daler k. m., såsom gåfva,
och ofta utdelades silfverbägare eller andra uppmuntringar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
