Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finland till godo; ty Stockholm och dess omnejd ansågs såsom
den industriella verksamhetens medelpunkt, och dessutom
utdelades manufakturfondens medel ganska ofta endast som
partiunderstöd åt Hattarnes vänner. Derför stod industrien i
Finland på en ganska låg ståndpunkt, ehuru väl några nya fabriker
uppstodo, t. ex. Juvankoski jernbruk i Nilsiä 1746 och Avfäs
glasbruk i Somero 1748. Slutligen beslöts vid 1762 års riksdag,
då Mössornas inflytande åter började visa sig, att förflytta de
industriella inrättningarna äfven till aflägsnare landskap,
isynnerhet Finland, hvilket ansågs dittills blott alltför litet hafva
fått draga nytta af ständernas omsorg om industriens höjande;
fabiiksegarne i Finland fingo rättighet att på manufakturfondens
bekostnad införskrifva åt sig utländska arbetare, och belöningar
utfästes åt en hvar, som ville flytta sina industriella
inrättningar från Stockholm till Finland. Men sedan Mössorna
kommit till väldet, år 1765, uppmuntrade de öfver hufvud
inga industriella företag, och Finland gick således miste om
de i detta afseende utlofvade fördelarne.
Särdeles anmärkningsvärd är den strid, som den finska
handeln under denna tid bestod, för att undandraga sig
Stockholms öfverherskap. Vi hafva redan sett i det föregående,
att ständernas deputation år 1747 fordrade nya köpingar åt
Savolaks och Karelen, samt utvidgade seglationsrättigheter åt
alla de finska sjöstäderna. Men dessa önskningar blefvo till
ingen del uppfylda af Hattarnes regering, emedan de just i
Stockholms borgerskap hade sina bästa bundsförvandter.
För-gäfves uppbjödo derför Bottniska vikens kuststäder såväl på
den svenska som finska sidan alla sina krafter vid de följande
riksdagarne; det var af Hattarne orubbligt beslutadt, att
Savolaks och Karelen skulle föra sina produkter till Lovisa och
att Bottniska vikens handel skulle inskränkas till Stockholm.
Först sedan Hattarnes magt började luta till sitt fall, grydde
en lyckligare tid för de finska städerna, och vid riksdagen år
1762 framstäldes ett förslag, att den finska sidan af Bottniska
viken skulle erhålla tre stapelstäder och den svenska tvenne.
Visserligen fick det äfven denna gång blifva vid det gamla;
men till följande riksdag bereddes en desto starkare
stormlöpning. Under tiden synes redan Savolaks’ och Karelens
handel på eget bevåg begynt vända sig till de österbottniska
kuststäderna, hvilka derigenom betydligt förkofrats. Till riks-
MJcrosot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
