Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter krafter till den stundande riksdagen, Då dog helt
oför-modadt konung Adolf Fredrik den 12 Februari 1771, och
hans son, prins Gustaf, som var stadd på resa och för
tillfället uppehöll sig i Paris, ärfde kronan under namn af
Gustaf IIL Redan långt tidigare hade man förutsagt, att
en förändring i regeringsformen skulle ske, så snart en inom
landet född och uppvuxen regent skulle stiga på tronen.
Denna dag hade nu randats, och med Gustaf den tredje
börjar i sjelfva verket étt nytt tidsskifte såväl inom Sveriges
yttre, som inre politik. I huru farlig belägenhet Sverige vid
denna tidpunkt hade råkat, och huru nödvändig en förändring
i dess regeringsform i sanning var, bekräftas bäst af en kort
blick på Rysslands dåvarande politik.
Vi hafva i det föregående nämnt, att kejsarinnan Elisabet
af Ryssland dog mot slutet af pommerska kriget, och att hon
efterträddes i regeringen af hertig Karl Peter Ulrik af Holstein,
såsom kejsare känd under namnet Peter III. Men hans
regeringstid blef ganska kortvarig. Peters obändiga sinne och det
förakt han visade för allt ryskt, afvände undersåtarnes
till-gifvenhet ifrån honom och beredde hans förderf. Redan sex
månader efter Elisabets död, i Juli 1762, utbröt i St.
Petersburg en djerf sammansvärjning, hvars medelpunkt var kejsarens
egen gemål, tyska prinsessan Katharina. Den 9 Juli (nya
stilen) flydde Katharina från Peterhof till hufvudstaden, vann
gardena för sig och tågade med dem tillbaka till Peterhof,
der kejsaren tvangs att gifva sig till fånga och afstå från
regeringen. En vecka senare fick den afsatte regenten, som
blifvit förd till det närbelägna godset Ropscha, ett våldsamt
slut genom mördarehand. Sålunda begynte Katharina Il:s
märkeliga regeringsperiod (1762 —1796).
Allt ifrån Peter den stores tider hade kejsardömet
hittills saknat den kraftfulla ledning, som skulle kunnat fortsätta
och bringa till fulländning grundläggarens stora planer. Men
Katharina, ehuru en främling till börden, förstod att från
början ställa sig på en helt och hållet rysk ståndpunkt och
öfvertog med snille och kraft ledningen af den utländska
politiken. Alla det ryska rikets grannar, Turkiet, Polen och
Sverige, fingo snart erfara, att Peter den stores ande åter
ledde kejsardömets angelägenheter; men hvad Katharinas
syftemål var, framgick ingenstädes så tydligt, som i Polen, hvarest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
