Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
embeten, likväl flertalet af dem gåfvo sig mödan att lära sig
landets eget språk. Men hela den finska litteraturen afsåg
egentligen endast fyllandet af det lägre folkets behof, och
detta folks “fattigdom och låga lefnadsvilkor“ (såsom Juslenius
klagar) förlamade de litterära sträfvandena på detta område.
Sålunda måste man t. ex. med förvåning finna, att under de
ekonomiska sträfvandenas tid endast ett par eller tre små
böcker erbjödo åt den finska talande allmänheten råd och
undervisning i dessa dagens brännande frågor. Dessa böcker
voro: ett par skrifter om bränvinets förderflighet, en till finskan
öfversatt “färgbokoch professor Gadd’s “Lyhykäinen neuvo“
(kort undervisning) om trädgårdsskötseln. Äfven i den officiella
litteraturen begynte finskan först mot slutet af detta tidehvarf
komma i fråga. Då började regeringens och ständernas
kungörelser mera ordentligt utkomma äfven i finsk drägt. Ar
1759 trycktes slutligen den länge påtänkta finska
öfversätt-ningen af Sveriges Eikes Lag, och några år derefter, eller
1765, utgåfvos äfven rikets grundlagar på finska. Men de
enskilda partiskrifterna vände sig sällan till den finska
allmänheten; först vid den kamp och äflan, hvarmed 1769 års
riksdag förbereddes, publicerades några stridsskrifter äfven på
finska. I Sverige hade det politiska lifvet småningom gifvit
upphof åt ett slags tidningslitteratur, med hvars tillhjelp
allmänheten kunde följa med dagens händelser; men i Finland
synes det politiska intresset äfven inom de bildade klasserna
hafva varit ganska svagt. Först 1771 åstadkoms i Åbo den
första tidning på svenska språket (“Tidningar utgifne af et
Sällskap i Åbo“); men afsigten med detta företag var
egentligen vetenskaplig, såsom äfven det sällskap (Aurora-sällsJcapet,
stiftadt år 1770), som gifvit upphof deråt.
Af den finska nationalkänslans sträfvanden i början af
detta tidehvarf och ända till år 1747 hafva vi i det
föregående sett flere exempel. Att den samma derefter var kufvad
och kraftlös, torde knapt kunna förnekas. Men likaså visst
är det äfven, att hos Finlands ädlaste söner fortfarande fans
ett klart medvetande om detta lands och detta folks
särskildhet, likasom ock en speciel kärlek till det finska
fosterlandet. Den öfriga verlden hade nästan glömt, att en finsk
nation ännu fans till. Men detta förbiseende framkallade
stundom kraftiga protester. En tilldragelse från år 1756 ger
gitiz by icro cft&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
